A walk down memory lane "part six"

Men tillslut så upptäckte ju Sonja att jag stirrade, hon måste ju ha trott att jag var nån psykopat till en början. Men efter hand som dagar och veckor gick så märkte jag att mitt tittande på henne resulterade i att hon sprack upp i ett leende. Detta i kombination med att hon en dag kommenterade min rumpa (positivt), stärkte mig lite. Så när jag en dag skulle lämna in en order i produktionen gick jag fram till en lucka, räckte över ordern till Sonja och sa -varsågod älskling. Skickade nog in henne i ett chocktillstånd med dom orden för hon blev stående där, jag däremot fick panik över vad jag nyss sagt och rusade ut för att ta en cigg.

Nästa gång jag sade något till Sonja var när vi hade personalfest nere på stan, Hasse blev lite överförfriskad och när hon tänkte lämna festen så hade väl jag bestämt mig för att hålla henne kvar. Provade allt möjligt men fick bara till svar att hon skulle ut på krogen, det sista jag gjorde var att fria till henne. Hon skrattade bara och idiotförklarade mig säkert också, sen var hon borta.

Men vårat tittande på varandra slutade inte, det bara fortsatte och även om jag bodde ihop med A fortfarande så hade jag bara Sonja i mina tankar.
Så en kväll när jag satt hemma i soffan så pep min mobil, det hade kommit ett sms från ett nummer jag inte kände igen. Det stod bara "Jag tänker på dig" , jag trodde ju att det var Åsa som hade fått nån flipp så jag la bort telefonen och kollade på tv en stund till innan jag gick o la mig.

Morgonen därpå när jag kom till jobbet så satt Sonja på ett par backar och väntade, hjärtat började hamra som en slägga i bröstkorgen och jag kände hur jag blev helt darrig. Gick mot dörren och försökte låsa upp, detta var inte helt enkelt när jag kände att hon stod bakom mig och väntade.
Fick tillslut upp dörren och gick med raska steg in i fikarummet för att sätta på lite kaffe, när hon passerade mig så frågade hon om jag hade fått sms:et. Jag blev helt ställd men lyckades iaf säga att jag hade fått det. Resten av dagen svävade jag som på moln. HON, den där söta tjejen med det underbara skrattet hade skickat sms till MIG. Kunde det vara så att hon var intresserad eller ville hon bara vara snäll kanske, tankarna malde på i huvudet hela dagen.
Jag var ju tvungen att ta kontakt med henne, men det fanns inte en chans att jag skulle våga gå fram och prata med henne nu.
Visste inte vad jag skulle göra och arbetsdagen började lida mot sitt slut, så jag tog helt enkelt ett papper och började skriva ett litet brev som jag sedan sprang ut och satte fast i dörrhandtaget på hennes bil.

När jag sedan såg Sonja gå ut så blev jag så fruktansvärt nervös, såg att hon tog lappen från bildörren och började läsa. Jag var så nervös att jag kunde höra min egen puls, när hon sen vände om och rusade in igen så blev jag alldeles kallsvettig.
Men det visade sig att hon gick in i omklädningsrummet för att berätta att jag hade skrivit en lapp.
Spenderade hela kvällen med en gnagande oro över att jag hade gjort bort mig fullkomligt, sov ganska dåligt den natten.
Dagen därpå så bestämde jag mig för att skicka ett sms, minns inte vad jag skrev men jag har fått höra i efterhand att Sonja nästan körde i diket när hon fick det :).

Nu hade det gått så långt att jag kände att jag inte kunde vara utan henne, jag hade gått från kär till helt galet kär.
Vi började prata mer och mer på jobbet men jag tror att även hon tyckte det var jobbigt att bara få prata. Här behövdes mindre prat och mera action.
Så en dag när vi pratade på jobbet berättade jag att vi var ett par stycken från jobbet som skulle hem till D nästkommande helg, Sonja och jag bestämde då att vi skulle träffas hemma hos henne på fredagskvällen för att prata lite o ta en kaffe.

När fredagen kom så drog jag ner på stan för att klippa mig, när jag satt hos frisören så tänkte jag att jag kanske skulle köpa något litet till Sonja. Sagt och gjort, när frillan var klar så tog jag svängen förbi en blomsterhandlare för att köpa lite rosor, det blev enligt mig själv en helt ljuvlig bukett.
Drog upp till jobbet och ställde mig i en lucka för att se om jag kunde se min ängel därinne, när hon fick syn på mig så vinkade jag henne till mig och bad henne komma ut en liten stund. Gick före ut i fikarummet där jag hade lagt blommorna på ett bord, tog dom bakom ryggen och försökte att inte se nervös ut.
Så fort Sonja dök upp i dörröppningen så räckte jag över buketten, hon blev helt paff och såg ut som att hon skulle tappa hakan. När hon kom till sans så fick jag världens underbaraste kram och min glädje kände inga gränser, hon tackade mig ett antal gånger men ursäktade sig sen med att hon var tvungen att gå in och fortsätta jobba.
Så vi sa hejdå sålänge, vi skulle ju ses om ett par timmar ändå. Jag darrade som ett asplöv när jag gick ut från fabriken för att fortsätta hem till D där vi skulle lira lite dator o snacka skit.

Runt 21:30 på kvällen ursäktade jag mig och började promenera mot Sonjas lägenhet, när jag kom fram så stog hon i köksfönstret och väntade på mig.
Hon släppte in mig och sen...........

End part 6