Den här bloggen kommer fokusera på Hasses liv från födelse och fram till där han är idag!
För snart 33 år sedan så välsignades världen av att det föddes en liten blond kille (jag alltså ^^) på Köpenhamns lasarett.
Bodde i Köpenhamn i ungefär 2år innan vi blev båtflyktingar och drog över sundet till Helsingborg där familjen som då bestod av mig, min pappa (Claes), mamma (Annie) och storebror (Magnus). Vi slog oss ner på en liten gård utanför Helsingborg i ett litet samhälle som heter Råå. Under tiden vi flyttade så föddes min lillebror men sorgligt nog så var han död redan innan han kom till värden.
Men det tog inte lång tid innan morsan blev gravid igen och 9 månader senare föddes min lillasyster som heter Marie.
Livet i Råå hade både positiva och negativa sidor där tyvärr dom negativa var aningen fler, tror att ett liv på landet kan vara en jättebra plats att växa upp på men pappa drev oss hårt som fan. Från ungefär 4-5 års ålder så var man tvungen att hjälpa till med att hugga ved och klippa gräs om man ens skulle kunna tänka på kvällsmat och barnprogram.
När jag var drygt 6 år så började pappa att dricka väldigt mycket på kvällarna och när han drack så blev han alltid väldigt hatisk mot oss andra och stubinen hade inte lång brinntid hos den mannen.
Efter att hans drickande hade pågått ett tag (kanske ett par månader) så började han slå mamma mer och mer. Minns att min bror då 8 år gammal försökte gå emmelan vid ett par tillfällen men det resulterade bara i ett par rejäla snytingar.
Mamma anmälde mig och min bror till scouterna och en massa andra fritidsaktiviteter så att vi skulle slippa vara hemma så mycket men vad hjälpte det när farsan bara blev ännu argare för att vi kom hem så sent.
Från 7 till 9 års ålder så fick jag i princip stryk varje dag för en massa struntsaker som att jag kanske hade huggit för lite ved eller tagit för mycket mat eller inte ätit upp allt. men tyvärr så lärde man sig att leva med det, satte liksom upp ett skal runt sig.
När jag fyllde 9 år så skilde sig min mamma och pappa.
Morsan träffade en ny karl från Motala (fråga mig inte hur) så vi tog våra saker och flyttade ca 40 mil norrut i landet.
Som alltid med en flytt så blev det ju mycket nytt att anpassa sig till, ny skola, nya kompisar och sen hade man kanske inte den finaste dialekten i världen heller!
Men jag såg ju att många barn i mitt nya område åkte skateboard så för att få kontakt så började jag med det också. Och det tog ju inte lång tid innan man fick kompisar när man nu hade något gemensamt så för min del såg det ljust ut.
Min bror däremot hade det inte lika lätt, han blev mer och mer destruktiv och när han var 12 så hade han redan börjat dricka alkohol, röka och snusa. han hamnade i helt fel umgänge och bråkade med morsan dagligen. Hon gav upp och skickade iväg magnus till pappa, ingen kan väl säga att det va särskilt smart att skicka en 12 åring som börjat supa till en alkoliserad pappa!
Det dröjde inte länge innan brorsan tog det lite längre och började med droger (hasch och amfetamin).
Drogerna följdes av kriminalitet i form av bilstölder och småinbrott, Magnus hamnade 14 år gammal på ett hem för kriminella unga där han var den absolut yngsta.
I Motala var allting frid och fröjd, mamma fick 2 barn till med sin nya karl (som jag aldrig riktigt tålde) en pojke (martin) och en flicka (Sabina).
Jag höll mig till min skateboard åkning och blev faktiskt riktigt vass på det :).
När jag fyllde 13 och började högstadiet så började en ny period av mitt liv, det blev ny skola och nya kompisar. Jag gick in i en väldigt destruktiv period och började hänga med skinheads, rakade skallen och skaffade rätt kläder.
Detta blev en 5 års period fylld av festande och alldeles för mycket bråk, vet inte om orsaken till att detta bröt ur är min uppväxt, gillar inte att skylla på den men så många människor som jag gjorde illa...jag bli illamående när jag tänker på vilken slags person jag var.
Sommaren när jag fyllde 15 satte jag en annan punkt i mitt liv, jag var och hälsade på min pappa i Helsingborg och det slutade med att han låg på lassarettet med diverse skador. Det är inget jag är stolt över men jag tror att för min egen del så var det nödvändigt, jag kände att jag behövde upprättelse på något sätt.
Detta var också det året min mamma inte orkade ha mig hemma längre så jag fick snällt fixa ett jobb och flytta hemifrån. fick jobba på Electrolux i Motala, kommer inte ihåg va det hette med det va någons slags praktik/jobb eftersom jag var så ung. Så genom att jag jobbade så betalade socialen min hyra och jag fick pengar.
Så åren gick och veckorna bestod av jobb och helgerna av fylla och slagsmål, under dom här åren så varken träffade jag eller pratade med min familj, jag hatade dom allihop kändes det som.
Sommaren 94 träffade jag Åsa. Våra första veckor tillsammans spenderades i en riktigt alkohol dimma, vet inte om hon var i en anna slags dimma men jag misstänker det. Hennes föräldrar hade liksom alla andra jag träffade lite svårt att acceptera mig. Mina tatueringar jag hade skaffat mig några år tidigare och min utstyrsel tror jag skrämde en del människor. Det otäcka är att jag gillade att folk ryggade undan när jag kom.
Våran livstil ledde till att Åsa blev gravid och detta fick mig att tänka till en del om hur jag levde. jag flyttade ifrån min lägenhet och hem till Åsa och hennes föräldrar.
Började kämpa för att vinna deras förtroende och sakta men säkert så blev jag och Åsas pappa(Thomas) väldigt goda vänner. Dom fixade in mig på Thomas jobb, ett tryckeri där man gjorde pizza och bageri kartonger.
Så föddes Anton den 27 februari 1996 och allting kändes hoppfullt, jag hade jobb, en bostad, en son och en sambo.
Men efter ett år så började problemen.......
End part one
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar