söndag 14 juni 2009

A walk down memory lane "part two"

Så ungefär ett år hade passerat sedan Anton föddes och det var då problemen började torna upp sig som svarta moln innan ett riktigt åskväder.
Åsa var hemma mindre och mindre om kvällarna och när hon ramlade in framåt småtimmarna så var hon alltid påverkad av antingen alkohol eller droger.
Jag försökte verkligen prata med henne om vad det var som var fel, varför hon behövde droga sig varenda kväll men hon skyllde på att det bara var en fas, något hon behövde gå igenom.
Naiv som jag var så trodde jag på henne och lät henne hållas och hoppades att allt skulle bli som vanligt igen.
Självklart så blev det ju bara värre och värre och snart så blev hon borta hela nätter ibland dagar.

Jag och Anton spenderade en del kvällar nere hos Åsas föräldrar och vi pratade en del om det här och först så tyckte dom att jag förstorade upp det hela men när dom tillslut förstod så blev dom självklart förtvivlade, inte kunde väl deras lilla flicka ha blivit en knarkare...en pundare!

Efter ett antal månader av oroliga nätter och en undran om var min sons mamma höll hus så kom det fram att det vara inte bara droger som hade gjort intåg i hennes liv, hon hade även skaffat sig en annan bredvid mig och dom drogade glatt upp mina pengar.
När jag fick veta om otroheten så blev det ett väldigt hårt slag mot min självkänsla, jag kände mig värdelös och fruktansvärt utnyttjad.
Det var nu jag gjorde ännu ett dumt val som skulle drabba folk i min närhet. jag lämnade Anton hos hans morföräldrar och förklarade för dom att jag behövde lite tid för mig själv.

Efter att jag hade lämnat Anton så åkte jag hem till en gammal kompis, vi kan kalla honom E.
Sen blev det ännu en lång period fylld av sprit och en massa trubbel. Jag och E åkte på kryssning minst 4-5 gånger i månaden och när vi var hemma så var det hela tiden fest. Fanns visserligen väldigt mycket tjejer runt omkring mig men jag litade inte på dom, fick för mig att alla tjejer var som Åsa.

Hamnade i ett riktigt stort bråk en sommar när jag var som mest nere i skiten, min bror Magnus hade flyttat till Motala och vi hade varit på krogen tillsammans med E.
Tråkigt nog så har alltid min bror varit lite för stor i käften och pratar innan han tänker, den här kvällen sa han för mycket till fel personer så när vi sent på natten gick hemåt så fick vi sällskap.

Magnus blev påhoppad bakifrån och sen bröt helvetet löst, det var kedjor, knogjärn och en massa annat skit. Innan jag hade reagerat så låg min bror på marken och 2 stycken stod och sparkade på honom, detta fick mig att bli helt galen. Allt blev svart och jag vet inte riktigt hur det gick till men jag lyckade få bort dom från min bror, sparkade ner en av dom, slog den andra så mycket så jag fick ett stort jack i knogen. När dom 2 inte reste sig mer så sprang dom andra iväg in mot stan igen, E hade sprungit hem så jag fick ringa ambulans till min bror och dom andra, ringde även min brors flickvän och bad henne möta oss på sjukhuset.
Magnus såg förjävlig ut, spräckta ögonbryn, krossad näsa och det var blod överallt. Resultatet av denna utekväll blev 4 personer till lasarettet och en efterföljande rättegång för misshandel där jag förövrigt friades eftersom dom ansåg att jag handlat i självförsvar.

Som om inte jag hade nog med problem så såldes tryckeriet jag jobbade på till ett företag från Göteborg och det fanns inte längre någon plats för mig, blev uppsagd och det fick mig att helt tappa fotfästet. Jag sa upp min lägenhet och flyttade hem till min bror för att spara pengar, enbart för att ha råd att supa ännu mer.
Träffade Anton så ofta jag kunde men det fick mig att må dåligt varje gång, antar att jag hade dåligt samvete för att jag inte varit stark nog att hålla ihop familjen för hans skull.
Jag hade ett väldigt hårt yttre den här tiden men jag var trasig på insidan, känslomässigt så var jag ett vrak och hade säkert behövt en del hjälp med detta. Dum som man var så trodde man att flaskan skulle fixa allt, party party så fanns inga problem.
Sprang på Åsa och hennes "nya" kille vid ett par tillfällen men så fort dom såg mig så försvann dom illa kvickt, o gud va jag ville skada honom, det var nog tur både mig och för honom att jag aldrig fick tag på honom.

Det blev några vändor till Göteborg och Stockholm för mig och E samt ett antal kryssningar innan händelsen som skulle leda till att mitt liv förändrades inträffade......

End part 2

4 kommentarer:

  1. Gud så spännande detta är Hasse:). Värsta följetången, och man bara väntar på nästa del! Du är fan grym på att skriva ju:)

    SvaraRadera
  2. Tack så mycket för kommentarerna här och på facebook. Dom inspirerar mig till att fortsätta skriva.

    SvaraRadera
  3. Jag kan inte annat än hålla med Sandra o väntar med spänning på fortsättningen!:)
    Hoppas att du kan få inspiration nu så att du kan skriva en bok.
    Carro

    SvaraRadera
  4. Kepp on going Hasse! Fan du skriver ju som en gud! Spännande läsning! Vill bara ha mer, även om det inte är så värst roligt liv du har haft.

    SvaraRadera