A walk down memory lane "part seven"

...klev jag in i hallen och tog av mig skorna, fick en kram och sen gick vi ut i köket. Nu trodde ju jag att det skulle bli kaffe men oj va fel jag hade.
Jag ställde mig med ryggen mot diskbänken och efter ett tag så kom Sonja närmare och närmare.
Hennes armar omfamnade mig och jag kände hur pulsen steg, jag blundade men kände hur hennes läppar närmade sig mina. När vi förenades i en kyss så hade jag kunnat svimma, upphetsningen i min kropp nådde oanade höjder och jag antar att spänningen som hade byggts upp mellan oss gjorde detta oundvikligt. Samtidigt som vi kysstes så rörde vi oss sakta mot sovrummet, klädesplagg efter klädesplagg åkte av och jag skakade i hela kroppen. När vi tillslut var helt utan kläder så lade jag ner Sonja på rygg i sängen.
Kysste henne sakta ner längs halsen och över brösten, vidare ner över magen. Fortsatte ner längs hennes vänstra ben, vidare upp längs det högra, innan jag tillslut nådde mitt mål. Lät min tunga försiktigt röra vid hennes känsliga knopp, nafsade försiktigt i den och nu kunde man nästan röra vid den erotiska laddningen som fanns i rummet. Började nu slicka snabbare och det var nästan som att jag hade tappat kontrollen över min tunga, kände hur blodet rusade och gjorde mig hård.
När jag så äntligen fick komma in i henne så var det som att hela rummet exploderade i kåthet. Kände hur hennes inre omfamnade mig och detta var det mest underbara jag någonsin hade upplevt.
Jag hade aldrig i mitt liv upplevt sex som detta, innan Sonja så hade det oftast varit så betydelselöst och hämmat.
Efter att vi hade nått orgasmens underbara höjder så låg vi kvar och pratade en bra stund, det kändes så skönt att bara ligga där och kramas.
Log lite för mig själv när jag tänkte på att jag hade trott att Sonja var lite pryd, ojoj va fel jag hade. Sen somnade vi och nu såg livet plötsligt mycket ljusare ut.

Dagen efter så fick jag lite kaffe och sen pussades vi lite och jag traskade tillbaka hem till D. Åkte sen hem och förklarade för A hur allt var, hon slog väl inga volter av glädje direkt men jag kunde inte brytt mig mindre. Jag hade fått min ängel och ingenting annat betydde något.
Flyttade in hos Sonja bara efter ett par dagar, många kanske tyckte att det gick för fort men det struntade vi i.

Tråkigt nog för min älskling så fick hon ju inte bara mig, utan alla mina inre demoner följde ju med på köpet och dom kunde göra att jag inte alltid var så lätt att leva med, jag kunde nog vara riktigt jobbig, ibland elak.
Den första tiden hade vi ett par jobbiga stunder men den här kvinnan är så otroligt stark och envis. Det i kombination med hennes otroliga medkänsla och omtanke gjorde att hon tillslut trängde igenom mitt hårda skal.
Det var fruktansvärt jobbigt att någon tog sig igenom och kom mig inpå livet, men idag är jag så otroligt tacksam för att hon stog ut och kämpade. Jag minns när hon lyckades med att riva sig igenom, jag grät floder när detta hände men efteråt så kände jag mig som en helt annan människa, en bättre Hasse helt enkelt. Jag är också helt säker på att Sonja räddade mitt liv.

Precis när jag och Sonja hade blivit tillsammans så var det någon som försökte sätta käppar i hjulet för oss genom att skicka en massa löjliga sms till min telefon, i hopp om att Sonja skulle bli svartsjuk. Men ett par barnsliga meddelanden kunde inte krossa våran kärlek och när vi fick reda på vem det var som hade skickat så fick vi oss ett gott skratt.

Sonja som ju är en sån ordningsmänniska såg genast till att jag tog tag i mina skulder och började betala, tack vare henne så är jag idag fri från kronofogden och har bara ett par skulder kvar att betala av. Hon är en otrolig kvinna och jag har henne att tacka för så mycket.

En annan sak som var så otroligt skönt var att det kändes som att hennes familj accepterade mig på en gång. Jag kände på en gång att jag hörde hemma med dom och jag minns starkt den första julen som jag spenderade med dom, det var den första normala julen på flera år och jag kände bara lycka.
Året efter vi hade blivit tillsammans, tror det va någon gång i maj 2005, så fick jag tillsvidare anställning på jobbet. Det var så otroligt skönt, fick en sån känsla av trygghet när jag skrev på anställningskontraktet.
Under denna tiden gick jag omkring med en fotboja pga att jag hade blivit dömd till 5 månaders fängelse för en massa dumheter jag hade gjort tidigare, men det kan vi ta i en annan blogg. Detta var en ganska jobbig tid för mig och hade jag inte haft Sonja så hade jag nog inte klarat av det. Hade C på jobbet som övervakare/kontaktperson och det funkade jättebra.

Men så i juni hände något som gjorde att fotbojan kändes oviktig, vi hade blivit med barn! Den enorma glädjen jag kände går inte att beskriva med ord. Våran kärlek skulle ge oss den största belöningen av alla, ett kärleksbarn!

Sommaren gick och hösten gjorde intåg, Sonjas mage växte och hon hade det jättejobbigt med graviditeten. Men tuff som hon är så kämpade hon på, jag kunde inte begripa var hon fick styrkan ifrån.
När vintern kom så blev det ännu jobbigare för min älskling, vi hade kallt inne för värmen funkade inte som den skulle och hon hade jättesvårt att sova på nätterna. Men på något sätt så lyckades vi ändå genomföra ett julaftonsfirande för den närmaste familjen hemma hos oss.
Försökte även under den här tiden att ta upp kontakten med min mor efter en del påtryckningar från Sonja men det funkade inte, det fanns och finns fortfarande alldeles för mycket hat från min sida.

Så kom ett nytt år, detta året vi skulle bli föräldrar! En natt i februari var det dags, Sonja väckte mig efter att hon hade ringt en taxi. Hade stora problem att inte visa min nervositet men jag tror att jag gömde den bra.
Taxin kom och vi satte fart mot Örebro........

End part 7