Tiden gick och kontakten med mina arbetskamrater i packen blev bara bättre och bättre, men samtidigt som jag trivdes jättebra på jobbet så vantrivdes jag mer och mer hemma hos A.
Men eftersom jag hade dragit på mig en del skulder under mina "fylleår" så var en egen bostad inte ett alternativ.
Kände mig oftast någorlunda glad på jobbet, men så fort det var dags att gå hem så var det som att ett mörker föll över mitt sinne. Kvällarna var en pina att ta sig igenom utan att visa för henne hur jag mådde, att ständigt visa upp ett glatt yttre när man egentligen mår jättedåligt tar enormt mycket på krafterna.
Sen var ju mitt självförtroende inte det bästa heller, kände ju att jag borde vara tacksam för att någon överhuvudtaget ville ha mig alls.
Minns också en annan händelse som inte var speciellt rolig (kommer dock inte ihåg när det här inträffade) , det hade varit inbrott på fabriken under natten och självklart så blev ju jag inkallad på kontoret direkt på morgonen. Att bli anklagad för något sådant när man kämpar och försöker få ordning på sitt liv gjorde fruktansvärt ont. Med en stor klump i bröstet och gråten inte alls långt borta förklarade jag för dom att självklart skulle jag inte göra något sådant, jag var ju evigt tacksam för att jag hade fått en chans. Dom valde att lita på mig och sa åt mig att jag kunde återgå till jobbet, såhär i efterhand vet jag nog vem som låg bakom att jag blev misstänkt.
Hade jobbat ett antal månader när jag en dag satt och tog emot trekantsmackor, plötsligt så hörde jag ett skratt så underbart att en värme spred sig i hela kroppen. Vem kunde ha ett skratt som spred en sån glädje, som var så fullt av liv.
Kikade in i luckan mot produktionen men det enda jag kunde se var en vit mössa som stack över kanten på maskinen därinne. Sen plötsligt så ställde hon sig upp och det där leendet hon hade skulle kunna smälta den största glaciären man kan tänka sig. Jag blev som hypnotiserad, hur söt var inte den här tjejen.
Efter att jag hade kommit till sans så tog jag reda på att hon hette Sonja och hennes syster jobbade med mig i packen.
Varenda dag efter det här hade hänt så kom jag på mig med att stå och stirra på henne, kunde inte låta bli. Varje gång jag tittade på henne så fick jag fjärilar i magen, jag hade blivit kär.
Men känslan jag kände när jag såg henne var som ett tveeggat svärd, samtidigt som jag kände glädje så gjorde det samtidigt ont. Det fanns ju inte en chans att någon som hon skulle vilja ha en sån som jag........
End part 5
Jag har ett stort leende nu ska du veta!! :)
SvaraRadera