Har varit lite dåligt med bloggande nu, men jag har bara inte haft tid. Igår var jag och frugan barnlediga, Emma och Isac åkte på läger och Noah lämnade vi hos mormor.
Sen blev det tåg till Örebro för att bara strosa runt lite och koppla av, vi gick till hellas för att käka lite mat. Det blev kolgrillad fläskfile/oxfile med nötfärsspett och det sköljdes ner med en stor stark/päroncider, maten på den restaurangen är så sjukt god.
Efter maten så gick vi bara runt och kollade i affärer, stannade till på BaraVara och tog en fika. Sonja tog en latte och jag min idiot provade på deras mörkrost, det var första och sista gången jag dricker sånt skit.
Vi bestämde oss för att köpa lite alkoholhaltiga drycker och åka hem, så vi gick till systemet och plockade på oss lite gott. När vi skulle betala så fick vi båda visa legitimation! Man kanske ser lika ung ut som man känner sig :)
Sen bar det av hem till gusselby, där det blev lite wow med David och marika samt en del alkointag.
Hatar att skriva om vad jag har gjort under dagen så jag tänker sluta nu, men jag har börjat på ett nytt flashback inlägg så det kommer inom kort.
Hasse signing off
fredag 26 juni 2009
tisdag 23 juni 2009
A walk down memory lane "part nine"
Vi började sakta gå mot altaret, man kände sig nästan som en kändis på röda mattan när alla i kyrkan vände sig om och det blixtrade från kameror överallt. Känslorna blev nästan överväldigande när man stod framför prästen med sin drömmars kvinna bredvid sig, jag var nervös, rädd, lycklig, förväntansfull och så stolt att jag hade kunnat spricka. Jag kunde inte riktigt förmå mig att kolla bakåt över min axel för då skulle jag säkert ha börjat gråta.
Men sen var det dags för höjdpunkten, vi skulle äntligen få säga ja till varandra. Prästen sa ett par ord och jag sa efter, det var så magiskt på något sätt när jag fick säga ja på frågan om jag ville ta Sonja till min fru. Men när hon sa ja så var det inte längre som att himlen log mot mig, den omfamnade mig och om jag hade dött där så hade jag dött
som den lyckligaste människan i världen.
Efter vigseln så blev det lite kort och kramkalas med en del tårar i kyrkan, innan det var dags att bege sig till sporthallen i Rockhammar för festen.
När vi kom fram dit så möttes vi av ett par besvikelser, dom som skulle fixa maten var fortfarande kvar där. Maten var alltså inte klar, inte heller var det den maten vi skulle ha. Men jag hade bestämt mig för att inget skulle få förstöra den här dagen.
När maten äntligen var färdig och "kockarna" lämnade byggnaden så började folk äta och dricka, jag blev serverad av min suveräna bestman David. Gunnar höll tal och hjälpte till med det mesta så man kan väl säga att han var våran toastmaster, ett stort tack för det.
Det blev iaf en jätterolig fest, ett par fyllespel här och där men inga större grejer, barnen hade stora ytor att springa på och ett rum där dom kunde kolla på film. Det blev en liten bröllopsdans så att folket fick ta lite kort, dock ingen vals för då hade det nog skett en olycka. Men jag måste nog säga att den mest passionerade dansen stod våran bestman och brudtärna för, man kunde se en sån glöd och kärlek när dom dansade.
Hade det varit möjligt så hade jag gärna stoppat tiden och stannat kvar på festen med alla underbara människor, men tyvärr så går tiden superfort när man har roligt. Brudparet tackade för sig och åkte hemåt, bröllopsnatten tänker jag inte skriva om här (även om jag vet att ni vill) :).
Nyårsafton 2006 vaknade vi som herr och fru Petersson, och det kändes som jag hade vänt blad och börjat på ett nytt kapitel i mitt liv.
Med Sonja vid min sida kände jag att inget mer kunde gå snett, vet inte om hon förstår hur mycket hon har hjälpt mig.
En annan väldigt viktig sak under dom här 5 åren är mina arbetskamrater, en del av er står väldigt högt i kurs hos mig och jag värdesätter eran vänskap så mycket. Jag vet inte om det märktes på mig den första tiden hur jag mådde, men utan er och min underbara fru så hade nog allt gått åt pipan för Hasse. Jag tänker inte nämna er vid namn här men jag tror att ni vet vilka ni är.
Så från botten av mitt hjärta, tack för att ni finns!
Livet har rullat på för "lilla" familjen Petersson dom här senaste åren, vi har hunnit flytta 3 gånger.
Först så flyttade vi från Sonjas lägenhet till ett större boende på björkhyttevägen, det var 2 våningar och vi var jätteglada. Men det visade sig med tiden att det blev tokdyrt att bo där och våran hyresvärd (som inte behöver någon presentation), var så snål att han inte kunde byta ut ett trasigt handtag på en kökslucka utan tyckte att lim var en bra lösning.
Så därifrån bar det av ca 200 meter ner till svarvarlund, det kändes jättebra till en början och hyresvärden var helt ok.
Men den lyckan blev inte långvarig, en av våra grannar var helt galen och vid ett tillfälle råkade Noah komma åt hans bil med en bandyklubba. Han kom ut skrikandes och gormandes, tittade på oss och skrek att han skulle döda Noah. Då började man ju fundera på om man inte skulle ta sig därifrån, men det som fick oss att flytta var denna händelsen och att våran förra hyresvärd köpte upp husen vi nu bodde i.
Tillslut så tror jag att vi har hittat hem, iaf till rätt område. Vad jag menar är att vi vill nog inte bo i den här lägenheten resten av livet, men Gusselby är absolut den plats där vi kommer satsa på att försöka få oss ett hus. Och här är vi nu idag, semestern har börjat och livet är underbart!
end part 9
Det är med lite sorg som jag nu avslutar denna "A walk down memory lane". Men jag vill bara säga att en del saker jag har skrivit om har suttit långt inne, och detta hade inte varit möjligt för 5 år sedan. Jag har fortfarande en hel del saker att ordna upp i mitt liv, tänker då främst på mitt förhållande till mina föräldrar och syskon. Jag kommer självklart att fortsätta blogga, och jag återkommer med fler tillbakablickar när jag känner att jag kan och orkar.
Till Sonja och hennes familj samt alla mina vänner, Jag älskar er alla! Ta hand om varandra och vårda eran kärlek. Tänk på att väldigt små beslut kan förändra hela livet.
Hasse signing off
Men sen var det dags för höjdpunkten, vi skulle äntligen få säga ja till varandra. Prästen sa ett par ord och jag sa efter, det var så magiskt på något sätt när jag fick säga ja på frågan om jag ville ta Sonja till min fru. Men när hon sa ja så var det inte längre som att himlen log mot mig, den omfamnade mig och om jag hade dött där så hade jag dött
som den lyckligaste människan i världen.
Efter vigseln så blev det lite kort och kramkalas med en del tårar i kyrkan, innan det var dags att bege sig till sporthallen i Rockhammar för festen.
När vi kom fram dit så möttes vi av ett par besvikelser, dom som skulle fixa maten var fortfarande kvar där. Maten var alltså inte klar, inte heller var det den maten vi skulle ha. Men jag hade bestämt mig för att inget skulle få förstöra den här dagen.
När maten äntligen var färdig och "kockarna" lämnade byggnaden så började folk äta och dricka, jag blev serverad av min suveräna bestman David. Gunnar höll tal och hjälpte till med det mesta så man kan väl säga att han var våran toastmaster, ett stort tack för det.
Det blev iaf en jätterolig fest, ett par fyllespel här och där men inga större grejer, barnen hade stora ytor att springa på och ett rum där dom kunde kolla på film. Det blev en liten bröllopsdans så att folket fick ta lite kort, dock ingen vals för då hade det nog skett en olycka. Men jag måste nog säga att den mest passionerade dansen stod våran bestman och brudtärna för, man kunde se en sån glöd och kärlek när dom dansade.
Hade det varit möjligt så hade jag gärna stoppat tiden och stannat kvar på festen med alla underbara människor, men tyvärr så går tiden superfort när man har roligt. Brudparet tackade för sig och åkte hemåt, bröllopsnatten tänker jag inte skriva om här (även om jag vet att ni vill) :).
Nyårsafton 2006 vaknade vi som herr och fru Petersson, och det kändes som jag hade vänt blad och börjat på ett nytt kapitel i mitt liv.
Med Sonja vid min sida kände jag att inget mer kunde gå snett, vet inte om hon förstår hur mycket hon har hjälpt mig.
En annan väldigt viktig sak under dom här 5 åren är mina arbetskamrater, en del av er står väldigt högt i kurs hos mig och jag värdesätter eran vänskap så mycket. Jag vet inte om det märktes på mig den första tiden hur jag mådde, men utan er och min underbara fru så hade nog allt gått åt pipan för Hasse. Jag tänker inte nämna er vid namn här men jag tror att ni vet vilka ni är.
Så från botten av mitt hjärta, tack för att ni finns!
Livet har rullat på för "lilla" familjen Petersson dom här senaste åren, vi har hunnit flytta 3 gånger.
Först så flyttade vi från Sonjas lägenhet till ett större boende på björkhyttevägen, det var 2 våningar och vi var jätteglada. Men det visade sig med tiden att det blev tokdyrt att bo där och våran hyresvärd (som inte behöver någon presentation), var så snål att han inte kunde byta ut ett trasigt handtag på en kökslucka utan tyckte att lim var en bra lösning.
Så därifrån bar det av ca 200 meter ner till svarvarlund, det kändes jättebra till en början och hyresvärden var helt ok.
Men den lyckan blev inte långvarig, en av våra grannar var helt galen och vid ett tillfälle råkade Noah komma åt hans bil med en bandyklubba. Han kom ut skrikandes och gormandes, tittade på oss och skrek att han skulle döda Noah. Då började man ju fundera på om man inte skulle ta sig därifrån, men det som fick oss att flytta var denna händelsen och att våran förra hyresvärd köpte upp husen vi nu bodde i.
Tillslut så tror jag att vi har hittat hem, iaf till rätt område. Vad jag menar är att vi vill nog inte bo i den här lägenheten resten av livet, men Gusselby är absolut den plats där vi kommer satsa på att försöka få oss ett hus. Och här är vi nu idag, semestern har börjat och livet är underbart!
end part 9
Det är med lite sorg som jag nu avslutar denna "A walk down memory lane". Men jag vill bara säga att en del saker jag har skrivit om har suttit långt inne, och detta hade inte varit möjligt för 5 år sedan. Jag har fortfarande en hel del saker att ordna upp i mitt liv, tänker då främst på mitt förhållande till mina föräldrar och syskon. Jag kommer självklart att fortsätta blogga, och jag återkommer med fler tillbakablickar när jag känner att jag kan och orkar.
Till Sonja och hennes familj samt alla mina vänner, Jag älskar er alla! Ta hand om varandra och vårda eran kärlek. Tänk på att väldigt små beslut kan förändra hela livet.
Hasse signing off
söndag 21 juni 2009
A walk down memory lane "part eight"
Resan in till Örebro kändes längre än vanligt den här natten, men Sonja var vid gott mod hela resan. Det huffades och puffades för fulla muggar i baksätet på taxin.
När vi kom fram till lasarettet så hade min nervositet ökat en aning, vi blev insläppta och tog hissen upp mot förlossningen. När jag klev ur hissen fick jag omedelbart känslan av slakthus, hörde skrik överallt tyckte jag. Undrar om det är så att mammorna är så inne i sitt "arbete" att dom inte hör, men papporna hör dessa genomskärande skriken. Som kille/pappa på förlossningen fick jag en sån total känsla av hjälplöshet, att inte kunna dämpa denna smärta som jag kände mig delvis skyldig till var horribelt.
Kunde dock inte låta bli att skratta lite när dom övertalade Sonja att testa akupunktur som avslappnande, hon fick nålar i fötterna, i huvudet och lite varstans. Hon såg ut som en nåldyna och jag tror inte att det hjälpte ett dugg heller.
Hon kämpade på men hade bett om epiduralbedövning(ryggmärgsbedövning) , den skulle ges av en at-läkare. Det visade sig dock att han var inte så duktig på det här utan han missade ett antal ggr, och när han tillslut träffade rätt så tryckte han in nålen för långt. Det resulterade i att det började läcka ut ryggmärgsvätska.
Så en mer erfaren läkare fick komma för att slutföra det.
Sonja märkte inte av detta just då utan det visade sig senare. Efter många timmars kämpande så var det äntligen dags för våran lilla "korv" att titta ut, lyckoruset och den enorma känslan av omedelbar kärlek jag fick när jag såg honom var helt galen, tårarna var helt omöjliga att hålla tillbaka när han började gråta. Tittade på Sonja och kände en enorm beundran och stolthet över vad hon hade gjort.
Men när vi skulle få vårat fika började Sonja få ont i huvudet och nacken, det skulle ta en vecka innan dom lyckades få min älskling på fötter igen. Men samtidigt som det var jättejobbigt att hon hade ont och svårt att röra på sig, så är jag tacksam för tiden jag fick med Noah denna första veckan. Att sitta och mata denna lilla "korv" med sked när Sonja var iväg på ännu en bloodpatch (ett ingrepp för att täcka igen hålet i ryggmärgen) var underbart. Jag kände att jag fick en sån bra första kontakt med min lilla plutt.
När vi äntligen fick komma hem så var det en lycklig liten familj som klev ur bilen hemma på björkhyttevägen. Jag tyckte dock att det var lite tråkigt att dom tio dagarna man får ledigt i samband med förlossningen snart var förbrukade, hade gärna stannat hemma längre.
Det hände en del saker med mig emotionellt i samband med att Noah föddes, Sonja hade ju fått rätsida på mig men nu plötsligt så blev jag så känslig för allt.
Saker som jag absolut inte hade brytt mig om förut fick nu mina ögon att tåras. Dom här två personerna har gjort mig till en så mycket bättre människa.
Månaderna gick, jag jobbade vidare och Sonja gick hemma med Noah. Plötsligt en dag när vi var på väg hem så passerade vi björkhaga skolan, såg ett par som precis hade gift sig och då slog det mig plötsligt. Jag ville gifta mig med min ängel, så där i bilen frågade jag henne helt enkelt om vi inte skulle gifta oss. Ja jag vet, ett lamt frieri kanske men hon svarade iaf JA.
Nu började några intensiva månader av planering och diverse inköp, Sonja hittade en underbar klänning i lila och jag hittade en kostym på dressman. Kostym förresten, jag hade ju aldrig haft på mig en kostym tidigare, det var ju liksom inte jag.
Sen skulle det bjudas in folk, detta var inte så enkelt eftersom min kontakt med familjen var jättedålig. Vi bjöd in Sonjas närmaste familj och några av våra vänner, sen ringde jag även och bjöd min bror och hans sambo.
Maten beställdes från dåvarande pub 2000, vilket var en stor miss eftersom vi inte fick det vi betalat för. Alkoholen kom från systembolaget så den var first class, Hyrde sporthallen i rockhammar för festen och beställde tårta från frost´s konditori.
Hela hösten gick i princip åt till att planera och greja så helt plötsligt så var det december, som om inte man hade nog med att planera sin stora dag så var det dags för en massa julstök mitt i allt. Det var tur att min blivande fru var en sån klippa annars hade nog allt rasat samman.
Vi spenderade denna julafton hemma hos Sonjas syster Vuokko och hennes familj, det var en trevlig kväll med mycket familjär kärlek. Tyckte väl att våran lilla Noah Sandor Neji såg lite hängig ut med det var inget vi direkt reagerade på, i efterhand vet vi ju att han hade lunginflammation.
Så kom då den stora dagen då vi skulle bli herr och fru Petersson, Anton hade kommit upp för bröllopet och på förmiddagen så skildes jag och min fru åt. Hon och Marika åkte ut till Rya för att fixa till håret och sminket, och jag och Anton åkte hem till David för lite grabbiga förberedelser.
Ungefär en timme innan bröllopet så knallade jag iväg till blomsteraffären för att hämta upp brudbuketten, när jag gick där med ett paraply i spöregnet balanserandes på en stor kartong som innehöll buketten så kunde jag bar tänka på vilken jävla tur jag har haft. Efter alla dessa år av smärta och annat skit så kändes det som att någon "däruppe" hade bestämt sig för att ge mig en andra chans, himlen log mot mig helt enkelt.
Lite mer än en halvtimme innan bröllopet skulle börja så gick jag, Anton och den bästa bestmannen man kan tänka sig mot kyrkan. Det hade börjat trilla in lite folk i kyrkan och jag hälsade dom hjärtligt välkomna, men det var en familj som lös med sin frånvaro. Min käre bror och hans sambo.
När ungefär 7 minuter återstod innan det var dags att börja så hade varken min bror eller min brud dykt upp!
Prästen kom fram till mig när det var 5 minuter kvar och undrade var bruden var, precis då körde en volvo upp framför kyrkporten, ut klev den vackraste mest förtrollande bruden man kan tänka sig, och efter henne en tärna som också var enastående vacker.
Jag och Sonja tog plats framför kyrkdörrarna och David och Marika ställde sig bakom oss, Orgeln började spela och samtidigt som dörrarna flög upp så började mitt hjärta banka........
end part 8
När vi kom fram till lasarettet så hade min nervositet ökat en aning, vi blev insläppta och tog hissen upp mot förlossningen. När jag klev ur hissen fick jag omedelbart känslan av slakthus, hörde skrik överallt tyckte jag. Undrar om det är så att mammorna är så inne i sitt "arbete" att dom inte hör, men papporna hör dessa genomskärande skriken. Som kille/pappa på förlossningen fick jag en sån total känsla av hjälplöshet, att inte kunna dämpa denna smärta som jag kände mig delvis skyldig till var horribelt.
Kunde dock inte låta bli att skratta lite när dom övertalade Sonja att testa akupunktur som avslappnande, hon fick nålar i fötterna, i huvudet och lite varstans. Hon såg ut som en nåldyna och jag tror inte att det hjälpte ett dugg heller.
Hon kämpade på men hade bett om epiduralbedövning(ryggmärgsbedövning) , den skulle ges av en at-läkare. Det visade sig dock att han var inte så duktig på det här utan han missade ett antal ggr, och när han tillslut träffade rätt så tryckte han in nålen för långt. Det resulterade i att det började läcka ut ryggmärgsvätska.
Så en mer erfaren läkare fick komma för att slutföra det.
Sonja märkte inte av detta just då utan det visade sig senare. Efter många timmars kämpande så var det äntligen dags för våran lilla "korv" att titta ut, lyckoruset och den enorma känslan av omedelbar kärlek jag fick när jag såg honom var helt galen, tårarna var helt omöjliga att hålla tillbaka när han började gråta. Tittade på Sonja och kände en enorm beundran och stolthet över vad hon hade gjort.
Men när vi skulle få vårat fika började Sonja få ont i huvudet och nacken, det skulle ta en vecka innan dom lyckades få min älskling på fötter igen. Men samtidigt som det var jättejobbigt att hon hade ont och svårt att röra på sig, så är jag tacksam för tiden jag fick med Noah denna första veckan. Att sitta och mata denna lilla "korv" med sked när Sonja var iväg på ännu en bloodpatch (ett ingrepp för att täcka igen hålet i ryggmärgen) var underbart. Jag kände att jag fick en sån bra första kontakt med min lilla plutt.
När vi äntligen fick komma hem så var det en lycklig liten familj som klev ur bilen hemma på björkhyttevägen. Jag tyckte dock att det var lite tråkigt att dom tio dagarna man får ledigt i samband med förlossningen snart var förbrukade, hade gärna stannat hemma längre.
Det hände en del saker med mig emotionellt i samband med att Noah föddes, Sonja hade ju fått rätsida på mig men nu plötsligt så blev jag så känslig för allt.
Saker som jag absolut inte hade brytt mig om förut fick nu mina ögon att tåras. Dom här två personerna har gjort mig till en så mycket bättre människa.
Månaderna gick, jag jobbade vidare och Sonja gick hemma med Noah. Plötsligt en dag när vi var på väg hem så passerade vi björkhaga skolan, såg ett par som precis hade gift sig och då slog det mig plötsligt. Jag ville gifta mig med min ängel, så där i bilen frågade jag henne helt enkelt om vi inte skulle gifta oss. Ja jag vet, ett lamt frieri kanske men hon svarade iaf JA.
Nu började några intensiva månader av planering och diverse inköp, Sonja hittade en underbar klänning i lila och jag hittade en kostym på dressman. Kostym förresten, jag hade ju aldrig haft på mig en kostym tidigare, det var ju liksom inte jag.
Sen skulle det bjudas in folk, detta var inte så enkelt eftersom min kontakt med familjen var jättedålig. Vi bjöd in Sonjas närmaste familj och några av våra vänner, sen ringde jag även och bjöd min bror och hans sambo.
Maten beställdes från dåvarande pub 2000, vilket var en stor miss eftersom vi inte fick det vi betalat för. Alkoholen kom från systembolaget så den var first class, Hyrde sporthallen i rockhammar för festen och beställde tårta från frost´s konditori.
Hela hösten gick i princip åt till att planera och greja så helt plötsligt så var det december, som om inte man hade nog med att planera sin stora dag så var det dags för en massa julstök mitt i allt. Det var tur att min blivande fru var en sån klippa annars hade nog allt rasat samman.
Vi spenderade denna julafton hemma hos Sonjas syster Vuokko och hennes familj, det var en trevlig kväll med mycket familjär kärlek. Tyckte väl att våran lilla Noah Sandor Neji såg lite hängig ut med det var inget vi direkt reagerade på, i efterhand vet vi ju att han hade lunginflammation.
Så kom då den stora dagen då vi skulle bli herr och fru Petersson, Anton hade kommit upp för bröllopet och på förmiddagen så skildes jag och min fru åt. Hon och Marika åkte ut till Rya för att fixa till håret och sminket, och jag och Anton åkte hem till David för lite grabbiga förberedelser.
Ungefär en timme innan bröllopet så knallade jag iväg till blomsteraffären för att hämta upp brudbuketten, när jag gick där med ett paraply i spöregnet balanserandes på en stor kartong som innehöll buketten så kunde jag bar tänka på vilken jävla tur jag har haft. Efter alla dessa år av smärta och annat skit så kändes det som att någon "däruppe" hade bestämt sig för att ge mig en andra chans, himlen log mot mig helt enkelt.
Lite mer än en halvtimme innan bröllopet skulle börja så gick jag, Anton och den bästa bestmannen man kan tänka sig mot kyrkan. Det hade börjat trilla in lite folk i kyrkan och jag hälsade dom hjärtligt välkomna, men det var en familj som lös med sin frånvaro. Min käre bror och hans sambo.
När ungefär 7 minuter återstod innan det var dags att börja så hade varken min bror eller min brud dykt upp!
Prästen kom fram till mig när det var 5 minuter kvar och undrade var bruden var, precis då körde en volvo upp framför kyrkporten, ut klev den vackraste mest förtrollande bruden man kan tänka sig, och efter henne en tärna som också var enastående vacker.
Jag och Sonja tog plats framför kyrkdörrarna och David och Marika ställde sig bakom oss, Orgeln började spela och samtidigt som dörrarna flög upp så började mitt hjärta banka........
end part 8
lördag 20 juni 2009
A walk down memory lane "part seven"
...klev jag in i hallen och tog av mig skorna, fick en kram och sen gick vi ut i köket. Nu trodde ju jag att det skulle bli kaffe men oj va fel jag hade.
Jag ställde mig med ryggen mot diskbänken och efter ett tag så kom Sonja närmare och närmare.
Hennes armar omfamnade mig och jag kände hur pulsen steg, jag blundade men kände hur hennes läppar närmade sig mina. När vi förenades i en kyss så hade jag kunnat svimma, upphetsningen i min kropp nådde oanade höjder och jag antar att spänningen som hade byggts upp mellan oss gjorde detta oundvikligt. Samtidigt som vi kysstes så rörde vi oss sakta mot sovrummet, klädesplagg efter klädesplagg åkte av och jag skakade i hela kroppen. När vi tillslut var helt utan kläder så lade jag ner Sonja på rygg i sängen.
Kysste henne sakta ner längs halsen och över brösten, vidare ner över magen. Fortsatte ner längs hennes vänstra ben, vidare upp längs det högra, innan jag tillslut nådde mitt mål. Lät min tunga försiktigt röra vid hennes känsliga knopp, nafsade försiktigt i den och nu kunde man nästan röra vid den erotiska laddningen som fanns i rummet. Började nu slicka snabbare och det var nästan som att jag hade tappat kontrollen över min tunga, kände hur blodet rusade och gjorde mig hård.
När jag så äntligen fick komma in i henne så var det som att hela rummet exploderade i kåthet. Kände hur hennes inre omfamnade mig och detta var det mest underbara jag någonsin hade upplevt.
Jag hade aldrig i mitt liv upplevt sex som detta, innan Sonja så hade det oftast varit så betydelselöst och hämmat.
Efter att vi hade nått orgasmens underbara höjder så låg vi kvar och pratade en bra stund, det kändes så skönt att bara ligga där och kramas.
Log lite för mig själv när jag tänkte på att jag hade trott att Sonja var lite pryd, ojoj va fel jag hade. Sen somnade vi och nu såg livet plötsligt mycket ljusare ut.
Dagen efter så fick jag lite kaffe och sen pussades vi lite och jag traskade tillbaka hem till D. Åkte sen hem och förklarade för A hur allt var, hon slog väl inga volter av glädje direkt men jag kunde inte brytt mig mindre. Jag hade fått min ängel och ingenting annat betydde något.
Flyttade in hos Sonja bara efter ett par dagar, många kanske tyckte att det gick för fort men det struntade vi i.
Tråkigt nog för min älskling så fick hon ju inte bara mig, utan alla mina inre demoner följde ju med på köpet och dom kunde göra att jag inte alltid var så lätt att leva med, jag kunde nog vara riktigt jobbig, ibland elak.
Den första tiden hade vi ett par jobbiga stunder men den här kvinnan är så otroligt stark och envis. Det i kombination med hennes otroliga medkänsla och omtanke gjorde att hon tillslut trängde igenom mitt hårda skal.
Det var fruktansvärt jobbigt att någon tog sig igenom och kom mig inpå livet, men idag är jag så otroligt tacksam för att hon stog ut och kämpade. Jag minns när hon lyckades med att riva sig igenom, jag grät floder när detta hände men efteråt så kände jag mig som en helt annan människa, en bättre Hasse helt enkelt. Jag är också helt säker på att Sonja räddade mitt liv.
Precis när jag och Sonja hade blivit tillsammans så var det någon som försökte sätta käppar i hjulet för oss genom att skicka en massa löjliga sms till min telefon, i hopp om att Sonja skulle bli svartsjuk. Men ett par barnsliga meddelanden kunde inte krossa våran kärlek och när vi fick reda på vem det var som hade skickat så fick vi oss ett gott skratt.
Sonja som ju är en sån ordningsmänniska såg genast till att jag tog tag i mina skulder och började betala, tack vare henne så är jag idag fri från kronofogden och har bara ett par skulder kvar att betala av. Hon är en otrolig kvinna och jag har henne att tacka för så mycket.
En annan sak som var så otroligt skönt var att det kändes som att hennes familj accepterade mig på en gång. Jag kände på en gång att jag hörde hemma med dom och jag minns starkt den första julen som jag spenderade med dom, det var den första normala julen på flera år och jag kände bara lycka.
Året efter vi hade blivit tillsammans, tror det va någon gång i maj 2005, så fick jag tillsvidare anställning på jobbet. Det var så otroligt skönt, fick en sån känsla av trygghet när jag skrev på anställningskontraktet.
Under denna tiden gick jag omkring med en fotboja pga att jag hade blivit dömd till 5 månaders fängelse för en massa dumheter jag hade gjort tidigare, men det kan vi ta i en annan blogg. Detta var en ganska jobbig tid för mig och hade jag inte haft Sonja så hade jag nog inte klarat av det. Hade C på jobbet som övervakare/kontaktperson och det funkade jättebra.
Men så i juni hände något som gjorde att fotbojan kändes oviktig, vi hade blivit med barn! Den enorma glädjen jag kände går inte att beskriva med ord. Våran kärlek skulle ge oss den största belöningen av alla, ett kärleksbarn!
Sommaren gick och hösten gjorde intåg, Sonjas mage växte och hon hade det jättejobbigt med graviditeten. Men tuff som hon är så kämpade hon på, jag kunde inte begripa var hon fick styrkan ifrån.
När vintern kom så blev det ännu jobbigare för min älskling, vi hade kallt inne för värmen funkade inte som den skulle och hon hade jättesvårt att sova på nätterna. Men på något sätt så lyckades vi ändå genomföra ett julaftonsfirande för den närmaste familjen hemma hos oss.
Försökte även under den här tiden att ta upp kontakten med min mor efter en del påtryckningar från Sonja men det funkade inte, det fanns och finns fortfarande alldeles för mycket hat från min sida.
Så kom ett nytt år, detta året vi skulle bli föräldrar! En natt i februari var det dags, Sonja väckte mig efter att hon hade ringt en taxi. Hade stora problem att inte visa min nervositet men jag tror att jag gömde den bra.
Taxin kom och vi satte fart mot Örebro........
End part 7
Jag ställde mig med ryggen mot diskbänken och efter ett tag så kom Sonja närmare och närmare.
Hennes armar omfamnade mig och jag kände hur pulsen steg, jag blundade men kände hur hennes läppar närmade sig mina. När vi förenades i en kyss så hade jag kunnat svimma, upphetsningen i min kropp nådde oanade höjder och jag antar att spänningen som hade byggts upp mellan oss gjorde detta oundvikligt. Samtidigt som vi kysstes så rörde vi oss sakta mot sovrummet, klädesplagg efter klädesplagg åkte av och jag skakade i hela kroppen. När vi tillslut var helt utan kläder så lade jag ner Sonja på rygg i sängen.
Kysste henne sakta ner längs halsen och över brösten, vidare ner över magen. Fortsatte ner längs hennes vänstra ben, vidare upp längs det högra, innan jag tillslut nådde mitt mål. Lät min tunga försiktigt röra vid hennes känsliga knopp, nafsade försiktigt i den och nu kunde man nästan röra vid den erotiska laddningen som fanns i rummet. Började nu slicka snabbare och det var nästan som att jag hade tappat kontrollen över min tunga, kände hur blodet rusade och gjorde mig hård.
När jag så äntligen fick komma in i henne så var det som att hela rummet exploderade i kåthet. Kände hur hennes inre omfamnade mig och detta var det mest underbara jag någonsin hade upplevt.
Jag hade aldrig i mitt liv upplevt sex som detta, innan Sonja så hade det oftast varit så betydelselöst och hämmat.
Efter att vi hade nått orgasmens underbara höjder så låg vi kvar och pratade en bra stund, det kändes så skönt att bara ligga där och kramas.
Log lite för mig själv när jag tänkte på att jag hade trott att Sonja var lite pryd, ojoj va fel jag hade. Sen somnade vi och nu såg livet plötsligt mycket ljusare ut.
Dagen efter så fick jag lite kaffe och sen pussades vi lite och jag traskade tillbaka hem till D. Åkte sen hem och förklarade för A hur allt var, hon slog väl inga volter av glädje direkt men jag kunde inte brytt mig mindre. Jag hade fått min ängel och ingenting annat betydde något.
Flyttade in hos Sonja bara efter ett par dagar, många kanske tyckte att det gick för fort men det struntade vi i.
Tråkigt nog för min älskling så fick hon ju inte bara mig, utan alla mina inre demoner följde ju med på köpet och dom kunde göra att jag inte alltid var så lätt att leva med, jag kunde nog vara riktigt jobbig, ibland elak.
Den första tiden hade vi ett par jobbiga stunder men den här kvinnan är så otroligt stark och envis. Det i kombination med hennes otroliga medkänsla och omtanke gjorde att hon tillslut trängde igenom mitt hårda skal.
Det var fruktansvärt jobbigt att någon tog sig igenom och kom mig inpå livet, men idag är jag så otroligt tacksam för att hon stog ut och kämpade. Jag minns när hon lyckades med att riva sig igenom, jag grät floder när detta hände men efteråt så kände jag mig som en helt annan människa, en bättre Hasse helt enkelt. Jag är också helt säker på att Sonja räddade mitt liv.
Precis när jag och Sonja hade blivit tillsammans så var det någon som försökte sätta käppar i hjulet för oss genom att skicka en massa löjliga sms till min telefon, i hopp om att Sonja skulle bli svartsjuk. Men ett par barnsliga meddelanden kunde inte krossa våran kärlek och när vi fick reda på vem det var som hade skickat så fick vi oss ett gott skratt.
Sonja som ju är en sån ordningsmänniska såg genast till att jag tog tag i mina skulder och började betala, tack vare henne så är jag idag fri från kronofogden och har bara ett par skulder kvar att betala av. Hon är en otrolig kvinna och jag har henne att tacka för så mycket.
En annan sak som var så otroligt skönt var att det kändes som att hennes familj accepterade mig på en gång. Jag kände på en gång att jag hörde hemma med dom och jag minns starkt den första julen som jag spenderade med dom, det var den första normala julen på flera år och jag kände bara lycka.
Året efter vi hade blivit tillsammans, tror det va någon gång i maj 2005, så fick jag tillsvidare anställning på jobbet. Det var så otroligt skönt, fick en sån känsla av trygghet när jag skrev på anställningskontraktet.
Under denna tiden gick jag omkring med en fotboja pga att jag hade blivit dömd till 5 månaders fängelse för en massa dumheter jag hade gjort tidigare, men det kan vi ta i en annan blogg. Detta var en ganska jobbig tid för mig och hade jag inte haft Sonja så hade jag nog inte klarat av det. Hade C på jobbet som övervakare/kontaktperson och det funkade jättebra.
Men så i juni hände något som gjorde att fotbojan kändes oviktig, vi hade blivit med barn! Den enorma glädjen jag kände går inte att beskriva med ord. Våran kärlek skulle ge oss den största belöningen av alla, ett kärleksbarn!
Sommaren gick och hösten gjorde intåg, Sonjas mage växte och hon hade det jättejobbigt med graviditeten. Men tuff som hon är så kämpade hon på, jag kunde inte begripa var hon fick styrkan ifrån.
När vintern kom så blev det ännu jobbigare för min älskling, vi hade kallt inne för värmen funkade inte som den skulle och hon hade jättesvårt att sova på nätterna. Men på något sätt så lyckades vi ändå genomföra ett julaftonsfirande för den närmaste familjen hemma hos oss.
Försökte även under den här tiden att ta upp kontakten med min mor efter en del påtryckningar från Sonja men det funkade inte, det fanns och finns fortfarande alldeles för mycket hat från min sida.
Så kom ett nytt år, detta året vi skulle bli föräldrar! En natt i februari var det dags, Sonja väckte mig efter att hon hade ringt en taxi. Hade stora problem att inte visa min nervositet men jag tror att jag gömde den bra.
Taxin kom och vi satte fart mot Örebro........
End part 7
fredag 19 juni 2009
Semester, midsommar och en liten videosnutt
Först och främst så vill jag önska alla en trevlig midsommar! Och ett STORT tack för alla kommentarer på min blogg, jag hade faktiskt inte förväntat mig en sådan respons. Men orden värmer och jag har nog varit nära till tårar mer än en gång.
Hursomhelst, en på jobbet tyckte att jag skulle skriva lite om world of warcraft men jag har ingen lust att tråka ut alla er med en massa strunt om det spelet.
Så jag lägger upp ett litet filmklipp istället så om man undrar vad det är för spel så kan man ju kolla på det.
Detta klippet är från min guilds (guild = en samling nördar som spelar tillsammans) Server first kill av Yogg-Saron
Hursomhelst, en på jobbet tyckte att jag skulle skriva lite om world of warcraft men jag har ingen lust att tråka ut alla er med en massa strunt om det spelet.
Så jag lägger upp ett litet filmklipp istället så om man undrar vad det är för spel så kan man ju kolla på det.
Detta klippet är från min guilds (guild = en samling nördar som spelar tillsammans) Server first kill av Yogg-Saron
torsdag 18 juni 2009
A walk down memory lane "part six"
Men tillslut så upptäckte ju Sonja att jag stirrade, hon måste ju ha trott att jag var nån psykopat till en början. Men efter hand som dagar och veckor gick så märkte jag att mitt tittande på henne resulterade i att hon sprack upp i ett leende. Detta i kombination med att hon en dag kommenterade min rumpa (positivt), stärkte mig lite. Så när jag en dag skulle lämna in en order i produktionen gick jag fram till en lucka, räckte över ordern till Sonja och sa -varsågod älskling. Skickade nog in henne i ett chocktillstånd med dom orden för hon blev stående där, jag däremot fick panik över vad jag nyss sagt och rusade ut för att ta en cigg.
Nästa gång jag sade något till Sonja var när vi hade personalfest nere på stan, Hasse blev lite överförfriskad och när hon tänkte lämna festen så hade väl jag bestämt mig för att hålla henne kvar. Provade allt möjligt men fick bara till svar att hon skulle ut på krogen, det sista jag gjorde var att fria till henne. Hon skrattade bara och idiotförklarade mig säkert också, sen var hon borta.
Men vårat tittande på varandra slutade inte, det bara fortsatte och även om jag bodde ihop med A fortfarande så hade jag bara Sonja i mina tankar.
Så en kväll när jag satt hemma i soffan så pep min mobil, det hade kommit ett sms från ett nummer jag inte kände igen. Det stod bara "Jag tänker på dig" , jag trodde ju att det var Åsa som hade fått nån flipp så jag la bort telefonen och kollade på tv en stund till innan jag gick o la mig.
Morgonen därpå när jag kom till jobbet så satt Sonja på ett par backar och väntade, hjärtat började hamra som en slägga i bröstkorgen och jag kände hur jag blev helt darrig. Gick mot dörren och försökte låsa upp, detta var inte helt enkelt när jag kände att hon stod bakom mig och väntade.
Fick tillslut upp dörren och gick med raska steg in i fikarummet för att sätta på lite kaffe, när hon passerade mig så frågade hon om jag hade fått sms:et. Jag blev helt ställd men lyckades iaf säga att jag hade fått det. Resten av dagen svävade jag som på moln. HON, den där söta tjejen med det underbara skrattet hade skickat sms till MIG. Kunde det vara så att hon var intresserad eller ville hon bara vara snäll kanske, tankarna malde på i huvudet hela dagen.
Jag var ju tvungen att ta kontakt med henne, men det fanns inte en chans att jag skulle våga gå fram och prata med henne nu.
Visste inte vad jag skulle göra och arbetsdagen började lida mot sitt slut, så jag tog helt enkelt ett papper och började skriva ett litet brev som jag sedan sprang ut och satte fast i dörrhandtaget på hennes bil.
När jag sedan såg Sonja gå ut så blev jag så fruktansvärt nervös, såg att hon tog lappen från bildörren och började läsa. Jag var så nervös att jag kunde höra min egen puls, när hon sen vände om och rusade in igen så blev jag alldeles kallsvettig.
Men det visade sig att hon gick in i omklädningsrummet för att berätta att jag hade skrivit en lapp.
Spenderade hela kvällen med en gnagande oro över att jag hade gjort bort mig fullkomligt, sov ganska dåligt den natten.
Dagen därpå så bestämde jag mig för att skicka ett sms, minns inte vad jag skrev men jag har fått höra i efterhand att Sonja nästan körde i diket när hon fick det :).
Nu hade det gått så långt att jag kände att jag inte kunde vara utan henne, jag hade gått från kär till helt galet kär.
Vi började prata mer och mer på jobbet men jag tror att även hon tyckte det var jobbigt att bara få prata. Här behövdes mindre prat och mera action.
Så en dag när vi pratade på jobbet berättade jag att vi var ett par stycken från jobbet som skulle hem till D nästkommande helg, Sonja och jag bestämde då att vi skulle träffas hemma hos henne på fredagskvällen för att prata lite o ta en kaffe.
När fredagen kom så drog jag ner på stan för att klippa mig, när jag satt hos frisören så tänkte jag att jag kanske skulle köpa något litet till Sonja. Sagt och gjort, när frillan var klar så tog jag svängen förbi en blomsterhandlare för att köpa lite rosor, det blev enligt mig själv en helt ljuvlig bukett.
Drog upp till jobbet och ställde mig i en lucka för att se om jag kunde se min ängel därinne, när hon fick syn på mig så vinkade jag henne till mig och bad henne komma ut en liten stund. Gick före ut i fikarummet där jag hade lagt blommorna på ett bord, tog dom bakom ryggen och försökte att inte se nervös ut.
Så fort Sonja dök upp i dörröppningen så räckte jag över buketten, hon blev helt paff och såg ut som att hon skulle tappa hakan. När hon kom till sans så fick jag världens underbaraste kram och min glädje kände inga gränser, hon tackade mig ett antal gånger men ursäktade sig sen med att hon var tvungen att gå in och fortsätta jobba.
Så vi sa hejdå sålänge, vi skulle ju ses om ett par timmar ändå. Jag darrade som ett asplöv när jag gick ut från fabriken för att fortsätta hem till D där vi skulle lira lite dator o snacka skit.
Runt 21:30 på kvällen ursäktade jag mig och började promenera mot Sonjas lägenhet, när jag kom fram så stog hon i köksfönstret och väntade på mig.
Hon släppte in mig och sen...........
End part 6
Nästa gång jag sade något till Sonja var när vi hade personalfest nere på stan, Hasse blev lite överförfriskad och när hon tänkte lämna festen så hade väl jag bestämt mig för att hålla henne kvar. Provade allt möjligt men fick bara till svar att hon skulle ut på krogen, det sista jag gjorde var att fria till henne. Hon skrattade bara och idiotförklarade mig säkert också, sen var hon borta.
Men vårat tittande på varandra slutade inte, det bara fortsatte och även om jag bodde ihop med A fortfarande så hade jag bara Sonja i mina tankar.
Så en kväll när jag satt hemma i soffan så pep min mobil, det hade kommit ett sms från ett nummer jag inte kände igen. Det stod bara "Jag tänker på dig" , jag trodde ju att det var Åsa som hade fått nån flipp så jag la bort telefonen och kollade på tv en stund till innan jag gick o la mig.
Morgonen därpå när jag kom till jobbet så satt Sonja på ett par backar och väntade, hjärtat började hamra som en slägga i bröstkorgen och jag kände hur jag blev helt darrig. Gick mot dörren och försökte låsa upp, detta var inte helt enkelt när jag kände att hon stod bakom mig och väntade.
Fick tillslut upp dörren och gick med raska steg in i fikarummet för att sätta på lite kaffe, när hon passerade mig så frågade hon om jag hade fått sms:et. Jag blev helt ställd men lyckades iaf säga att jag hade fått det. Resten av dagen svävade jag som på moln. HON, den där söta tjejen med det underbara skrattet hade skickat sms till MIG. Kunde det vara så att hon var intresserad eller ville hon bara vara snäll kanske, tankarna malde på i huvudet hela dagen.
Jag var ju tvungen att ta kontakt med henne, men det fanns inte en chans att jag skulle våga gå fram och prata med henne nu.
Visste inte vad jag skulle göra och arbetsdagen började lida mot sitt slut, så jag tog helt enkelt ett papper och började skriva ett litet brev som jag sedan sprang ut och satte fast i dörrhandtaget på hennes bil.
När jag sedan såg Sonja gå ut så blev jag så fruktansvärt nervös, såg att hon tog lappen från bildörren och började läsa. Jag var så nervös att jag kunde höra min egen puls, när hon sen vände om och rusade in igen så blev jag alldeles kallsvettig.
Men det visade sig att hon gick in i omklädningsrummet för att berätta att jag hade skrivit en lapp.
Spenderade hela kvällen med en gnagande oro över att jag hade gjort bort mig fullkomligt, sov ganska dåligt den natten.
Dagen därpå så bestämde jag mig för att skicka ett sms, minns inte vad jag skrev men jag har fått höra i efterhand att Sonja nästan körde i diket när hon fick det :).
Nu hade det gått så långt att jag kände att jag inte kunde vara utan henne, jag hade gått från kär till helt galet kär.
Vi började prata mer och mer på jobbet men jag tror att även hon tyckte det var jobbigt att bara få prata. Här behövdes mindre prat och mera action.
Så en dag när vi pratade på jobbet berättade jag att vi var ett par stycken från jobbet som skulle hem till D nästkommande helg, Sonja och jag bestämde då att vi skulle träffas hemma hos henne på fredagskvällen för att prata lite o ta en kaffe.
När fredagen kom så drog jag ner på stan för att klippa mig, när jag satt hos frisören så tänkte jag att jag kanske skulle köpa något litet till Sonja. Sagt och gjort, när frillan var klar så tog jag svängen förbi en blomsterhandlare för att köpa lite rosor, det blev enligt mig själv en helt ljuvlig bukett.
Drog upp till jobbet och ställde mig i en lucka för att se om jag kunde se min ängel därinne, när hon fick syn på mig så vinkade jag henne till mig och bad henne komma ut en liten stund. Gick före ut i fikarummet där jag hade lagt blommorna på ett bord, tog dom bakom ryggen och försökte att inte se nervös ut.
Så fort Sonja dök upp i dörröppningen så räckte jag över buketten, hon blev helt paff och såg ut som att hon skulle tappa hakan. När hon kom till sans så fick jag världens underbaraste kram och min glädje kände inga gränser, hon tackade mig ett antal gånger men ursäktade sig sen med att hon var tvungen att gå in och fortsätta jobba.
Så vi sa hejdå sålänge, vi skulle ju ses om ett par timmar ändå. Jag darrade som ett asplöv när jag gick ut från fabriken för att fortsätta hem till D där vi skulle lira lite dator o snacka skit.
Runt 21:30 på kvällen ursäktade jag mig och började promenera mot Sonjas lägenhet, när jag kom fram så stog hon i köksfönstret och väntade på mig.
Hon släppte in mig och sen...........
End part 6
onsdag 17 juni 2009
A walk down memory lane "part five"
Tiden gick och kontakten med mina arbetskamrater i packen blev bara bättre och bättre, men samtidigt som jag trivdes jättebra på jobbet så vantrivdes jag mer och mer hemma hos A.
Men eftersom jag hade dragit på mig en del skulder under mina "fylleår" så var en egen bostad inte ett alternativ.
Kände mig oftast någorlunda glad på jobbet, men så fort det var dags att gå hem så var det som att ett mörker föll över mitt sinne. Kvällarna var en pina att ta sig igenom utan att visa för henne hur jag mådde, att ständigt visa upp ett glatt yttre när man egentligen mår jättedåligt tar enormt mycket på krafterna.
Sen var ju mitt självförtroende inte det bästa heller, kände ju att jag borde vara tacksam för att någon överhuvudtaget ville ha mig alls.
Minns också en annan händelse som inte var speciellt rolig (kommer dock inte ihåg när det här inträffade) , det hade varit inbrott på fabriken under natten och självklart så blev ju jag inkallad på kontoret direkt på morgonen. Att bli anklagad för något sådant när man kämpar och försöker få ordning på sitt liv gjorde fruktansvärt ont. Med en stor klump i bröstet och gråten inte alls långt borta förklarade jag för dom att självklart skulle jag inte göra något sådant, jag var ju evigt tacksam för att jag hade fått en chans. Dom valde att lita på mig och sa åt mig att jag kunde återgå till jobbet, såhär i efterhand vet jag nog vem som låg bakom att jag blev misstänkt.
Hade jobbat ett antal månader när jag en dag satt och tog emot trekantsmackor, plötsligt så hörde jag ett skratt så underbart att en värme spred sig i hela kroppen. Vem kunde ha ett skratt som spred en sån glädje, som var så fullt av liv.
Kikade in i luckan mot produktionen men det enda jag kunde se var en vit mössa som stack över kanten på maskinen därinne. Sen plötsligt så ställde hon sig upp och det där leendet hon hade skulle kunna smälta den största glaciären man kan tänka sig. Jag blev som hypnotiserad, hur söt var inte den här tjejen.
Efter att jag hade kommit till sans så tog jag reda på att hon hette Sonja och hennes syster jobbade med mig i packen.
Varenda dag efter det här hade hänt så kom jag på mig med att stå och stirra på henne, kunde inte låta bli. Varje gång jag tittade på henne så fick jag fjärilar i magen, jag hade blivit kär.
Men känslan jag kände när jag såg henne var som ett tveeggat svärd, samtidigt som jag kände glädje så gjorde det samtidigt ont. Det fanns ju inte en chans att någon som hon skulle vilja ha en sån som jag........
End part 5
Men eftersom jag hade dragit på mig en del skulder under mina "fylleår" så var en egen bostad inte ett alternativ.
Kände mig oftast någorlunda glad på jobbet, men så fort det var dags att gå hem så var det som att ett mörker föll över mitt sinne. Kvällarna var en pina att ta sig igenom utan att visa för henne hur jag mådde, att ständigt visa upp ett glatt yttre när man egentligen mår jättedåligt tar enormt mycket på krafterna.
Sen var ju mitt självförtroende inte det bästa heller, kände ju att jag borde vara tacksam för att någon överhuvudtaget ville ha mig alls.
Minns också en annan händelse som inte var speciellt rolig (kommer dock inte ihåg när det här inträffade) , det hade varit inbrott på fabriken under natten och självklart så blev ju jag inkallad på kontoret direkt på morgonen. Att bli anklagad för något sådant när man kämpar och försöker få ordning på sitt liv gjorde fruktansvärt ont. Med en stor klump i bröstet och gråten inte alls långt borta förklarade jag för dom att självklart skulle jag inte göra något sådant, jag var ju evigt tacksam för att jag hade fått en chans. Dom valde att lita på mig och sa åt mig att jag kunde återgå till jobbet, såhär i efterhand vet jag nog vem som låg bakom att jag blev misstänkt.
Hade jobbat ett antal månader när jag en dag satt och tog emot trekantsmackor, plötsligt så hörde jag ett skratt så underbart att en värme spred sig i hela kroppen. Vem kunde ha ett skratt som spred en sån glädje, som var så fullt av liv.
Kikade in i luckan mot produktionen men det enda jag kunde se var en vit mössa som stack över kanten på maskinen därinne. Sen plötsligt så ställde hon sig upp och det där leendet hon hade skulle kunna smälta den största glaciären man kan tänka sig. Jag blev som hypnotiserad, hur söt var inte den här tjejen.
Efter att jag hade kommit till sans så tog jag reda på att hon hette Sonja och hennes syster jobbade med mig i packen.
Varenda dag efter det här hade hänt så kom jag på mig med att stå och stirra på henne, kunde inte låta bli. Varje gång jag tittade på henne så fick jag fjärilar i magen, jag hade blivit kär.
Men känslan jag kände när jag såg henne var som ett tveeggat svärd, samtidigt som jag kände glädje så gjorde det samtidigt ont. Det fanns ju inte en chans att någon som hon skulle vilja ha en sån som jag........
End part 5
tisdag 16 juni 2009
A walk down memory lane "part four"
Jag lämnade H på bänken och bestämde mig för att gå in i fabriken för att kolla runt lite, där inne var det full fart med folk som dansade på bänkar och lite överallt. Frågade runt lite och fick veta att man tillverkade smörgåsar och sallader här, gick in i ett litet skrymsle som skulle föreställa ett fikarum och där fanns även två omklädningsrum. På en bänk satt ett bra draget fruntimmer och kedjerökte och i det ena omklädningsrummet stod ett par och hånglade för fulla muggar. Jag vände på klacken och gick ut därifrån innan nån hade lagt märke till mig. A hade försvunnit med det gjorde mig absolut ingenting, det var bara skönt att få en stund för sig själv.
Tog en liten promenad och funderade på om jag skulle ta den lilla tjockisens erbjudande eller inte, om jag gjorde det så skulle det innebära att jag blev kvar i Lindesberg tillsamans med A. Om jag inte skulle ta jobbet så skulle det innebära att jag återvände till Motala, till ett liv som sakta höll på att ta livet av mig.
Försökte även komma underfund med varför jag hängde kvar hemma hos A, hon såg oss ju sedan ett tag tillbaka som ett par men jag hade inga sådana känslor för henne. För mig så var hon ju bara en fyllekompis och tanken på att vi skulle vara ett par hade aldrig slagit mig.
Gick tillbaka till lägenheten där en vansinnigt förbannad A stog och väntade, hon frågade var i helvete jag hade tagit vägen och om jag hade knullat med en tjej som vi kan kalla för L sålänge. jag stod där som ett frågetecken, jag hade ju ingen aning om vem hon pratade om.
Efter ett evigt tjafsande fram och tillbaka så lugnande hon iaf ner sig och sa att hon inte hade menat vad hon sa, ja sa ingenting utan gick bara och la mig för att sova.
Helgen flöt på utan några större äventyr, gick bara ner en sväng på stan och tog ett par öl på lördagen, talade om för A att jag hade bestämt mig för att ta jobbet på den där smörgåsfabriken. Givetvis så sken hon upp som en sol för nu trodde hon väl att vi skulle leva lyckliga tillsammans resten av livet, om hon bara hade vetat hur fel hon hade.
Söndagen spenderades sittandes i soffan, zappade runt lite bland programmen på tv:n utan att förtära nån alkohol, tänkte att jag kunde inte komma bakis och lukta gammal fylla första dagen på nya jobbet.
Vaknade på måndagsmorgonen med en nervös känsla i kroppen, svepte ett par koppar kaffe och knallade bort mot nya arbetsplatsen.
När jag gick in på fabriken så fick jag en liten chock, det rådde ett fullständigt kaos där inne, kartonger, pallar och backar stog överallt. Folk rände runt som myror och jag kunde inte förstå hur man kunde ha nån aning om vad man höll på med här.
H kom springande emot mig med stress i blicken och troligtvis dom största "lökringarna" på tröjan som jag någonsin sett, karln såg nästan nyduschad ut.
Fick en rundtur som inte tog mer än 5 minuter och han förklarade att dom till en början skulle ringa efter mig vid behov.
Denna dagen hade dom behov av mig och H bad mig vänta ett slag så skulle någon strax komma och hjälpa mig.
Under tiden som jag väntade så kollade jag in i den andra delen av lokalen där dom producerade alla mackor och sallader, kunde inte låta bli att småle lite åt dom som jobbade där, dom såg ut som smurfar i sina blå/vita kläder.
Kille som man är så kollade man ju självklart hur tjejerna såg ut och vid en första anblick så fanns det nog ett par sötisar där.
Efter ungefär 5 minuter så kom en kille rusande och presenterade sig som T, han förklarade att jag skulle "springa med sallader".
Jag skulle alltså hämta sallader från en som stod och tog emot dom ur en lucka längst bort i lokalen för att sen springa runt och lägga dom i kartonger.
Efter att alla sallader hade hamnat i respektive kartonger så skulle dom ställas på en pall och plastas.
När det jobbet var avklarat så studerade jag dom övriga som jobbade med att ta emot produkter, fick lite panik eftersom det verkade jäkligt krångligt att hålla reda på alla grejer.
T kom fram till mig igen och sa att han hade en annan uppgift åt mig, nu skulle jag hjälpa dom som kundpackade, detta var betydligt lättare men fruktansvärt tråkigt. Man skulle ta en följesedel och sen var det bara att läsa på den och försöka hitta grejerna i alla backtravar som fanns uppradade för att sedan lägga dom i en back.
Det var nu jag upptäckte att det inte var så rörigt med alla backar som jag först trott utan dom stog ju där för kundpackens räkning.
Efter en dag som kändes fruktansvärt lång så tackade jag för mig och knallade hem för att genast stupa i säng.
Kändes som att jag hade sovit i tio minuter när dom ringde från mackfariken för att fråga om jag kunde komma och jobba, sa självklart ja och hoppade i mina kläder, drog på lite deo och gick till jobbet.
Den här dagen fick jag prova på att ta emot lite produkter som kom ut från produktionen, blev även presenterad för den som var ansvarig i packen, en riktigt trevlig tjej som presenterade sig som M. Hon visade mig dom olika arbetsmomenten och förklarade lite mer ingående hur dom jobbar än H hade gjort dagen innan, detta gjorde mig lite lugnare och jag fick ett starkt förtroende för henne på en gång.
Arbetet rullade på dom närmaste dagarna och jag hade börjat få lite kontakt med dom övriga som jobbade i packen, bäst kontakt hade jag fått med M och en kille som jag tyckte verkade jättetrevlig, honom kan vi kalla för D.
Efter nån vecka eller två så ringde telefonen i vanlig ordning, men nu var det den där omtalade L som hade legat till grund för tjafset mellan mig och A ett par veckor tidigare. Hon frågade om jag hade lust att prova på att jobba inne hos dom i produktionen och visst varför inte tänkte jag och sa att jag skulle vara där om fem till tio minuter.
Kom till jobbet där L mötte upp mig och visade vart jag kunde ta arbetskläder, svidade om till smurf och klev nervös som satan in i produktionslokalen.
Det kändes som att alla ögon hamnade på mig och för ett ögonblick så funderade jag på om jag skulle springa ut därifrån och dra hem igen.
Men L tog tag i mig och i princip drog mig bort till bandet där dom gjorde sallader, jag skulle lägga tomat och paprika. Innan hon lämnade mig vid bandet så sa hon att jag bara skulle ropa om det var något jag undrade, tyckte mig se lite nervositet även i hennes ögon.
Passade på att försiktigt kolla runt lite på folk under tiden som jag jobbade och fick känslan av att det tisslades och tasslades om mig runt om i lokalen, tyckte mig även se en och annan peka på mig.
Jag bestämde mig dock för att inte bry mig om det utan bara jobba på, och tur var väl det för tänk om jag hade vetat vad det närmaste året skulle föra med sig.......
End part 4
Tog en liten promenad och funderade på om jag skulle ta den lilla tjockisens erbjudande eller inte, om jag gjorde det så skulle det innebära att jag blev kvar i Lindesberg tillsamans med A. Om jag inte skulle ta jobbet så skulle det innebära att jag återvände till Motala, till ett liv som sakta höll på att ta livet av mig.
Försökte även komma underfund med varför jag hängde kvar hemma hos A, hon såg oss ju sedan ett tag tillbaka som ett par men jag hade inga sådana känslor för henne. För mig så var hon ju bara en fyllekompis och tanken på att vi skulle vara ett par hade aldrig slagit mig.
Gick tillbaka till lägenheten där en vansinnigt förbannad A stog och väntade, hon frågade var i helvete jag hade tagit vägen och om jag hade knullat med en tjej som vi kan kalla för L sålänge. jag stod där som ett frågetecken, jag hade ju ingen aning om vem hon pratade om.
Efter ett evigt tjafsande fram och tillbaka så lugnande hon iaf ner sig och sa att hon inte hade menat vad hon sa, ja sa ingenting utan gick bara och la mig för att sova.
Helgen flöt på utan några större äventyr, gick bara ner en sväng på stan och tog ett par öl på lördagen, talade om för A att jag hade bestämt mig för att ta jobbet på den där smörgåsfabriken. Givetvis så sken hon upp som en sol för nu trodde hon väl att vi skulle leva lyckliga tillsammans resten av livet, om hon bara hade vetat hur fel hon hade.
Söndagen spenderades sittandes i soffan, zappade runt lite bland programmen på tv:n utan att förtära nån alkohol, tänkte att jag kunde inte komma bakis och lukta gammal fylla första dagen på nya jobbet.
Vaknade på måndagsmorgonen med en nervös känsla i kroppen, svepte ett par koppar kaffe och knallade bort mot nya arbetsplatsen.
När jag gick in på fabriken så fick jag en liten chock, det rådde ett fullständigt kaos där inne, kartonger, pallar och backar stog överallt. Folk rände runt som myror och jag kunde inte förstå hur man kunde ha nån aning om vad man höll på med här.
H kom springande emot mig med stress i blicken och troligtvis dom största "lökringarna" på tröjan som jag någonsin sett, karln såg nästan nyduschad ut.
Fick en rundtur som inte tog mer än 5 minuter och han förklarade att dom till en början skulle ringa efter mig vid behov.
Denna dagen hade dom behov av mig och H bad mig vänta ett slag så skulle någon strax komma och hjälpa mig.
Under tiden som jag väntade så kollade jag in i den andra delen av lokalen där dom producerade alla mackor och sallader, kunde inte låta bli att småle lite åt dom som jobbade där, dom såg ut som smurfar i sina blå/vita kläder.
Kille som man är så kollade man ju självklart hur tjejerna såg ut och vid en första anblick så fanns det nog ett par sötisar där.
Efter ungefär 5 minuter så kom en kille rusande och presenterade sig som T, han förklarade att jag skulle "springa med sallader".
Jag skulle alltså hämta sallader från en som stod och tog emot dom ur en lucka längst bort i lokalen för att sen springa runt och lägga dom i kartonger.
Efter att alla sallader hade hamnat i respektive kartonger så skulle dom ställas på en pall och plastas.
När det jobbet var avklarat så studerade jag dom övriga som jobbade med att ta emot produkter, fick lite panik eftersom det verkade jäkligt krångligt att hålla reda på alla grejer.
T kom fram till mig igen och sa att han hade en annan uppgift åt mig, nu skulle jag hjälpa dom som kundpackade, detta var betydligt lättare men fruktansvärt tråkigt. Man skulle ta en följesedel och sen var det bara att läsa på den och försöka hitta grejerna i alla backtravar som fanns uppradade för att sedan lägga dom i en back.
Det var nu jag upptäckte att det inte var så rörigt med alla backar som jag först trott utan dom stog ju där för kundpackens räkning.
Efter en dag som kändes fruktansvärt lång så tackade jag för mig och knallade hem för att genast stupa i säng.
Kändes som att jag hade sovit i tio minuter när dom ringde från mackfariken för att fråga om jag kunde komma och jobba, sa självklart ja och hoppade i mina kläder, drog på lite deo och gick till jobbet.
Den här dagen fick jag prova på att ta emot lite produkter som kom ut från produktionen, blev även presenterad för den som var ansvarig i packen, en riktigt trevlig tjej som presenterade sig som M. Hon visade mig dom olika arbetsmomenten och förklarade lite mer ingående hur dom jobbar än H hade gjort dagen innan, detta gjorde mig lite lugnare och jag fick ett starkt förtroende för henne på en gång.
Arbetet rullade på dom närmaste dagarna och jag hade börjat få lite kontakt med dom övriga som jobbade i packen, bäst kontakt hade jag fått med M och en kille som jag tyckte verkade jättetrevlig, honom kan vi kalla för D.
Efter nån vecka eller två så ringde telefonen i vanlig ordning, men nu var det den där omtalade L som hade legat till grund för tjafset mellan mig och A ett par veckor tidigare. Hon frågade om jag hade lust att prova på att jobba inne hos dom i produktionen och visst varför inte tänkte jag och sa att jag skulle vara där om fem till tio minuter.
Kom till jobbet där L mötte upp mig och visade vart jag kunde ta arbetskläder, svidade om till smurf och klev nervös som satan in i produktionslokalen.
Det kändes som att alla ögon hamnade på mig och för ett ögonblick så funderade jag på om jag skulle springa ut därifrån och dra hem igen.
Men L tog tag i mig och i princip drog mig bort till bandet där dom gjorde sallader, jag skulle lägga tomat och paprika. Innan hon lämnade mig vid bandet så sa hon att jag bara skulle ropa om det var något jag undrade, tyckte mig se lite nervositet även i hennes ögon.
Passade på att försiktigt kolla runt lite på folk under tiden som jag jobbade och fick känslan av att det tisslades och tasslades om mig runt om i lokalen, tyckte mig även se en och annan peka på mig.
Jag bestämde mig dock för att inte bry mig om det utan bara jobba på, och tur var väl det för tänk om jag hade vetat vad det närmaste året skulle föra med sig.......
End part 4
måndag 15 juni 2009
A walk down memory lane "part three"
Innan jag fortsätter att berätta om mitt liv så tänkte jag göra en liten avstickare för att skriva lite om vad jag känner för min "käre" mor.
Min mamma har alltid varit en dålig människa i mina ögon, iaf så länge jag kan minnas. En svag, egoistiskt liten kärring som alltid satte sig själv i första rummet och fullständigt struntade i vad vi barn gjorde eller vad som gjordes emot oss. Det hände aldrig att hon tillrättavisade oss om vi hade hittat på något dumt, okej att farsan kanske spöade oss gula o blåa men då vände hon oftast bara bort huvudet. Eftersom hon aldrig lärde nån av oss vad som var rätt och fel så vetefan om man inte kan skylla en del av det som hänt under min och min brors uppväxt på henne.
Minns tex en gång när jag precis hade fyllt 15 och skulle på fest, då sa jag åt henne att åka in till stan och köpa en flaska sprit på bolaget, och den dumma kärringen åkte in och handlade utan att säga ett knyst! Hon sa inte heller ett ljud om att jag började röka vid 13 års ålder.
Antar att det jag vill ha sagt är att jag tragiskt nog hatar min mor för att hon inte brydde sig mera om oss. Skulle mycket hellre ha haft en mamma som satte regler och som jag kunde älska och anförtro mig åt.
fortsättning på A walk down memory lane.
Det hade hunnit bli februari 2003 och E skulle strax fylla år, så vi bestämde oss för att ta ännu en kryssning för att fira detta. Så vi gick till resebyrån och bokade in oss på nästkommande lördag.
Men på torsdagen så ville inte E vänta längre än nödvändigt så vi ringde och ändrade våran bokning till fredagen istället.
Efter att vi hade pratat med resebyrån så bar det av till systemet för att inhandla lite färdkost, samt ett par öl till kvällen.
Fredagen kom och det var två smålulliga grabbar som stod på busscentralen i Motala och väntade på transporten till Stockholm. Bussen kom och så fort vi hade tagit plats ganska långt bak så korkade vi upp och festen var igång.
Efter hand så klev det på fler party sugna människor och tillslut så var det nästan som att bussen gungade. Vi kom fram till terminalen vid slussen och nu var det bara att vackert vänta på att få kliva ombord.
Den här kryssning blev en av dom vildaste någonsin, kanske kände jag på mig att det skulle bli den sista på väldigt länge eller så var det för att E fyllde år, jag vet inte riktigt.
Det blev iaf drinkar i överflöd och en massa karaoke, jag dansade också väldigt mycket vilket jag absolut inte brukar göra.
Framåt midnatt så kom två stycken tjejer fram till mig och frågade om jag var ensam, förklarade sluddrande för dom att jag var med den fulla finnen som stod på scenen och vrålade ur sig ymca, fick då frågan om vi kanske ville följa med till deras hytt och ta ett par groggar för att senare fortsätta till discot.
Dom presenterade sig, vi kan kalla dom för A och N. När min väl överförfriskade resekamrat hade vrålat färdigt så vinkade jag över honom och presenterade dom för varandra.
Vi knallade ner till deras hytt och serverade oss lite att dricka, vi började samtala och vi sa att vi kom från Motala, Det visade sig att N kom från Storå och A från Lindesberg. Nu hade ju inte jag en susning om vart det var nånstans men fick reda på att det låg inte så fasligt långt ifrån Örebro.
Det blev en natt fylld av ännu mera alkohol och en massa dans, det blev ingen sömn denna natt utan vi fortsatte att festa istället. Innan vi skildes åt i Stockholm så bestämde vi att vi skulle komma upp och hälsa på inom en snar framtid.
Nån vecka in i april när våren hade börjat visa sig så hoppade jag och E på tåget mot Lindesberg, när vi kom fram så stod A och väntade på stationen. Det blev en snabb guidad tur av centrala Lindesberg, det gick skrämmande fort men vi ville ju bara veta vart systemet låg.
Öl, sprit och groggvirke köptes och sen blev det skjuts av A:s mamma till Storå.
Där visade det sig att N hade bjudit hem en massa folk på fest så det var bara att korka upp och börja mingla runt bland "bönderna".
Framåt småtimmarna så spelades det lite soft musik och det blev lite fyllehångel med A. Såhär i efterhand vet jag inte varför eftersom jag känslomässigt var helt tom.
Dagen efter vaknade jag med en riktigt tung betongkeps och kände att jag bara ville hem, tände en cigg o försökte skaka liv i E. När han hade vaknat ur sin dvala så kollade vi upp tågtider. A:s mor kom och hämtade upp oss för vidare transport till Lindesberg, Ett snabbt hejdå och sen satte vi oss på tåget hem.
Följande 5-6 veckor spenderades i ett somrigt Motala på diverse uteserveringar med E, det kom lite sms från A ibland men det var mest om alldagliga saker.
När maj blev juni så ringde A och frågade om jag inte ville komma upp till Lindesberg ett par veckor för att umgås o kanske festa lite, varför inte tänkte jag och ett par dagar senare klev jag av tåget i Lindesberg.
Det skulle visa sig att veckor blev till månader utan att varken jag eller A sade något om det, det rullade på med fester och en del "fyllehångel" då och då.
Så en fredag i början av september när vi var på väg hem så passerade vi ett företag som låg i samma område. A förklarade att hennes mamma jobbade där och att dom hade personalfest just denna fredagen.
Vi bestämde oss för att helt enkelt knalla in och kolla läget, kan lova att jag fick en del konstiga blickar på mig.
På baksidan av fabriken så slog jag mig ner brevid en tjock liten halvfigur som vi kan kalla för H, han var aningen påverkad av alkohol och vi snackade på om allt möjligt. Utan att jag riktigt vet hur så hade jag iaf helt plötsligt fått jobb och han bad mig komma tillbaka på måndag för att börja om jag ville........
End part 3
Min mamma har alltid varit en dålig människa i mina ögon, iaf så länge jag kan minnas. En svag, egoistiskt liten kärring som alltid satte sig själv i första rummet och fullständigt struntade i vad vi barn gjorde eller vad som gjordes emot oss. Det hände aldrig att hon tillrättavisade oss om vi hade hittat på något dumt, okej att farsan kanske spöade oss gula o blåa men då vände hon oftast bara bort huvudet. Eftersom hon aldrig lärde nån av oss vad som var rätt och fel så vetefan om man inte kan skylla en del av det som hänt under min och min brors uppväxt på henne.
Minns tex en gång när jag precis hade fyllt 15 och skulle på fest, då sa jag åt henne att åka in till stan och köpa en flaska sprit på bolaget, och den dumma kärringen åkte in och handlade utan att säga ett knyst! Hon sa inte heller ett ljud om att jag började röka vid 13 års ålder.
Antar att det jag vill ha sagt är att jag tragiskt nog hatar min mor för att hon inte brydde sig mera om oss. Skulle mycket hellre ha haft en mamma som satte regler och som jag kunde älska och anförtro mig åt.
fortsättning på A walk down memory lane.
Det hade hunnit bli februari 2003 och E skulle strax fylla år, så vi bestämde oss för att ta ännu en kryssning för att fira detta. Så vi gick till resebyrån och bokade in oss på nästkommande lördag.
Men på torsdagen så ville inte E vänta längre än nödvändigt så vi ringde och ändrade våran bokning till fredagen istället.
Efter att vi hade pratat med resebyrån så bar det av till systemet för att inhandla lite färdkost, samt ett par öl till kvällen.
Fredagen kom och det var två smålulliga grabbar som stod på busscentralen i Motala och väntade på transporten till Stockholm. Bussen kom och så fort vi hade tagit plats ganska långt bak så korkade vi upp och festen var igång.
Efter hand så klev det på fler party sugna människor och tillslut så var det nästan som att bussen gungade. Vi kom fram till terminalen vid slussen och nu var det bara att vackert vänta på att få kliva ombord.
Den här kryssning blev en av dom vildaste någonsin, kanske kände jag på mig att det skulle bli den sista på väldigt länge eller så var det för att E fyllde år, jag vet inte riktigt.
Det blev iaf drinkar i överflöd och en massa karaoke, jag dansade också väldigt mycket vilket jag absolut inte brukar göra.
Framåt midnatt så kom två stycken tjejer fram till mig och frågade om jag var ensam, förklarade sluddrande för dom att jag var med den fulla finnen som stod på scenen och vrålade ur sig ymca, fick då frågan om vi kanske ville följa med till deras hytt och ta ett par groggar för att senare fortsätta till discot.
Dom presenterade sig, vi kan kalla dom för A och N. När min väl överförfriskade resekamrat hade vrålat färdigt så vinkade jag över honom och presenterade dom för varandra.
Vi knallade ner till deras hytt och serverade oss lite att dricka, vi började samtala och vi sa att vi kom från Motala, Det visade sig att N kom från Storå och A från Lindesberg. Nu hade ju inte jag en susning om vart det var nånstans men fick reda på att det låg inte så fasligt långt ifrån Örebro.
Det blev en natt fylld av ännu mera alkohol och en massa dans, det blev ingen sömn denna natt utan vi fortsatte att festa istället. Innan vi skildes åt i Stockholm så bestämde vi att vi skulle komma upp och hälsa på inom en snar framtid.
Nån vecka in i april när våren hade börjat visa sig så hoppade jag och E på tåget mot Lindesberg, när vi kom fram så stod A och väntade på stationen. Det blev en snabb guidad tur av centrala Lindesberg, det gick skrämmande fort men vi ville ju bara veta vart systemet låg.
Öl, sprit och groggvirke köptes och sen blev det skjuts av A:s mamma till Storå.
Där visade det sig att N hade bjudit hem en massa folk på fest så det var bara att korka upp och börja mingla runt bland "bönderna".
Framåt småtimmarna så spelades det lite soft musik och det blev lite fyllehångel med A. Såhär i efterhand vet jag inte varför eftersom jag känslomässigt var helt tom.
Dagen efter vaknade jag med en riktigt tung betongkeps och kände att jag bara ville hem, tände en cigg o försökte skaka liv i E. När han hade vaknat ur sin dvala så kollade vi upp tågtider. A:s mor kom och hämtade upp oss för vidare transport till Lindesberg, Ett snabbt hejdå och sen satte vi oss på tåget hem.
Följande 5-6 veckor spenderades i ett somrigt Motala på diverse uteserveringar med E, det kom lite sms från A ibland men det var mest om alldagliga saker.
När maj blev juni så ringde A och frågade om jag inte ville komma upp till Lindesberg ett par veckor för att umgås o kanske festa lite, varför inte tänkte jag och ett par dagar senare klev jag av tåget i Lindesberg.
Det skulle visa sig att veckor blev till månader utan att varken jag eller A sade något om det, det rullade på med fester och en del "fyllehångel" då och då.
Så en fredag i början av september när vi var på väg hem så passerade vi ett företag som låg i samma område. A förklarade att hennes mamma jobbade där och att dom hade personalfest just denna fredagen.
Vi bestämde oss för att helt enkelt knalla in och kolla läget, kan lova att jag fick en del konstiga blickar på mig.
På baksidan av fabriken så slog jag mig ner brevid en tjock liten halvfigur som vi kan kalla för H, han var aningen påverkad av alkohol och vi snackade på om allt möjligt. Utan att jag riktigt vet hur så hade jag iaf helt plötsligt fått jobb och han bad mig komma tillbaka på måndag för att börja om jag ville........
End part 3
söndag 14 juni 2009
A walk down memory lane "part two"
Så ungefär ett år hade passerat sedan Anton föddes och det var då problemen började torna upp sig som svarta moln innan ett riktigt åskväder.
Åsa var hemma mindre och mindre om kvällarna och när hon ramlade in framåt småtimmarna så var hon alltid påverkad av antingen alkohol eller droger.
Jag försökte verkligen prata med henne om vad det var som var fel, varför hon behövde droga sig varenda kväll men hon skyllde på att det bara var en fas, något hon behövde gå igenom.
Naiv som jag var så trodde jag på henne och lät henne hållas och hoppades att allt skulle bli som vanligt igen.
Självklart så blev det ju bara värre och värre och snart så blev hon borta hela nätter ibland dagar.
Jag och Anton spenderade en del kvällar nere hos Åsas föräldrar och vi pratade en del om det här och först så tyckte dom att jag förstorade upp det hela men när dom tillslut förstod så blev dom självklart förtvivlade, inte kunde väl deras lilla flicka ha blivit en knarkare...en pundare!
Efter ett antal månader av oroliga nätter och en undran om var min sons mamma höll hus så kom det fram att det vara inte bara droger som hade gjort intåg i hennes liv, hon hade även skaffat sig en annan bredvid mig och dom drogade glatt upp mina pengar.
När jag fick veta om otroheten så blev det ett väldigt hårt slag mot min självkänsla, jag kände mig värdelös och fruktansvärt utnyttjad.
Det var nu jag gjorde ännu ett dumt val som skulle drabba folk i min närhet. jag lämnade Anton hos hans morföräldrar och förklarade för dom att jag behövde lite tid för mig själv.
Efter att jag hade lämnat Anton så åkte jag hem till en gammal kompis, vi kan kalla honom E.
Sen blev det ännu en lång period fylld av sprit och en massa trubbel. Jag och E åkte på kryssning minst 4-5 gånger i månaden och när vi var hemma så var det hela tiden fest. Fanns visserligen väldigt mycket tjejer runt omkring mig men jag litade inte på dom, fick för mig att alla tjejer var som Åsa.
Hamnade i ett riktigt stort bråk en sommar när jag var som mest nere i skiten, min bror Magnus hade flyttat till Motala och vi hade varit på krogen tillsammans med E.
Tråkigt nog så har alltid min bror varit lite för stor i käften och pratar innan han tänker, den här kvällen sa han för mycket till fel personer så när vi sent på natten gick hemåt så fick vi sällskap.
Magnus blev påhoppad bakifrån och sen bröt helvetet löst, det var kedjor, knogjärn och en massa annat skit. Innan jag hade reagerat så låg min bror på marken och 2 stycken stod och sparkade på honom, detta fick mig att bli helt galen. Allt blev svart och jag vet inte riktigt hur det gick till men jag lyckade få bort dom från min bror, sparkade ner en av dom, slog den andra så mycket så jag fick ett stort jack i knogen. När dom 2 inte reste sig mer så sprang dom andra iväg in mot stan igen, E hade sprungit hem så jag fick ringa ambulans till min bror och dom andra, ringde även min brors flickvän och bad henne möta oss på sjukhuset.
Magnus såg förjävlig ut, spräckta ögonbryn, krossad näsa och det var blod överallt. Resultatet av denna utekväll blev 4 personer till lasarettet och en efterföljande rättegång för misshandel där jag förövrigt friades eftersom dom ansåg att jag handlat i självförsvar.
Som om inte jag hade nog med problem så såldes tryckeriet jag jobbade på till ett företag från Göteborg och det fanns inte längre någon plats för mig, blev uppsagd och det fick mig att helt tappa fotfästet. Jag sa upp min lägenhet och flyttade hem till min bror för att spara pengar, enbart för att ha råd att supa ännu mer.
Träffade Anton så ofta jag kunde men det fick mig att må dåligt varje gång, antar att jag hade dåligt samvete för att jag inte varit stark nog att hålla ihop familjen för hans skull.
Jag hade ett väldigt hårt yttre den här tiden men jag var trasig på insidan, känslomässigt så var jag ett vrak och hade säkert behövt en del hjälp med detta. Dum som man var så trodde man att flaskan skulle fixa allt, party party så fanns inga problem.
Sprang på Åsa och hennes "nya" kille vid ett par tillfällen men så fort dom såg mig så försvann dom illa kvickt, o gud va jag ville skada honom, det var nog tur både mig och för honom att jag aldrig fick tag på honom.
Det blev några vändor till Göteborg och Stockholm för mig och E samt ett antal kryssningar innan händelsen som skulle leda till att mitt liv förändrades inträffade......
End part 2
Åsa var hemma mindre och mindre om kvällarna och när hon ramlade in framåt småtimmarna så var hon alltid påverkad av antingen alkohol eller droger.
Jag försökte verkligen prata med henne om vad det var som var fel, varför hon behövde droga sig varenda kväll men hon skyllde på att det bara var en fas, något hon behövde gå igenom.
Naiv som jag var så trodde jag på henne och lät henne hållas och hoppades att allt skulle bli som vanligt igen.
Självklart så blev det ju bara värre och värre och snart så blev hon borta hela nätter ibland dagar.
Jag och Anton spenderade en del kvällar nere hos Åsas föräldrar och vi pratade en del om det här och först så tyckte dom att jag förstorade upp det hela men när dom tillslut förstod så blev dom självklart förtvivlade, inte kunde väl deras lilla flicka ha blivit en knarkare...en pundare!
Efter ett antal månader av oroliga nätter och en undran om var min sons mamma höll hus så kom det fram att det vara inte bara droger som hade gjort intåg i hennes liv, hon hade även skaffat sig en annan bredvid mig och dom drogade glatt upp mina pengar.
När jag fick veta om otroheten så blev det ett väldigt hårt slag mot min självkänsla, jag kände mig värdelös och fruktansvärt utnyttjad.
Det var nu jag gjorde ännu ett dumt val som skulle drabba folk i min närhet. jag lämnade Anton hos hans morföräldrar och förklarade för dom att jag behövde lite tid för mig själv.
Efter att jag hade lämnat Anton så åkte jag hem till en gammal kompis, vi kan kalla honom E.
Sen blev det ännu en lång period fylld av sprit och en massa trubbel. Jag och E åkte på kryssning minst 4-5 gånger i månaden och när vi var hemma så var det hela tiden fest. Fanns visserligen väldigt mycket tjejer runt omkring mig men jag litade inte på dom, fick för mig att alla tjejer var som Åsa.
Hamnade i ett riktigt stort bråk en sommar när jag var som mest nere i skiten, min bror Magnus hade flyttat till Motala och vi hade varit på krogen tillsammans med E.
Tråkigt nog så har alltid min bror varit lite för stor i käften och pratar innan han tänker, den här kvällen sa han för mycket till fel personer så när vi sent på natten gick hemåt så fick vi sällskap.
Magnus blev påhoppad bakifrån och sen bröt helvetet löst, det var kedjor, knogjärn och en massa annat skit. Innan jag hade reagerat så låg min bror på marken och 2 stycken stod och sparkade på honom, detta fick mig att bli helt galen. Allt blev svart och jag vet inte riktigt hur det gick till men jag lyckade få bort dom från min bror, sparkade ner en av dom, slog den andra så mycket så jag fick ett stort jack i knogen. När dom 2 inte reste sig mer så sprang dom andra iväg in mot stan igen, E hade sprungit hem så jag fick ringa ambulans till min bror och dom andra, ringde även min brors flickvän och bad henne möta oss på sjukhuset.
Magnus såg förjävlig ut, spräckta ögonbryn, krossad näsa och det var blod överallt. Resultatet av denna utekväll blev 4 personer till lasarettet och en efterföljande rättegång för misshandel där jag förövrigt friades eftersom dom ansåg att jag handlat i självförsvar.
Som om inte jag hade nog med problem så såldes tryckeriet jag jobbade på till ett företag från Göteborg och det fanns inte längre någon plats för mig, blev uppsagd och det fick mig att helt tappa fotfästet. Jag sa upp min lägenhet och flyttade hem till min bror för att spara pengar, enbart för att ha råd att supa ännu mer.
Träffade Anton så ofta jag kunde men det fick mig att må dåligt varje gång, antar att jag hade dåligt samvete för att jag inte varit stark nog att hålla ihop familjen för hans skull.
Jag hade ett väldigt hårt yttre den här tiden men jag var trasig på insidan, känslomässigt så var jag ett vrak och hade säkert behövt en del hjälp med detta. Dum som man var så trodde man att flaskan skulle fixa allt, party party så fanns inga problem.
Sprang på Åsa och hennes "nya" kille vid ett par tillfällen men så fort dom såg mig så försvann dom illa kvickt, o gud va jag ville skada honom, det var nog tur både mig och för honom att jag aldrig fick tag på honom.
Det blev några vändor till Göteborg och Stockholm för mig och E samt ett antal kryssningar innan händelsen som skulle leda till att mitt liv förändrades inträffade......
End part 2
fredag 12 juni 2009
A walk down memory lane "part one"
Den här bloggen kommer fokusera på Hasses liv från födelse och fram till där han är idag!
För snart 33 år sedan så välsignades världen av att det föddes en liten blond kille (jag alltså ^^) på Köpenhamns lasarett.
Bodde i Köpenhamn i ungefär 2år innan vi blev båtflyktingar och drog över sundet till Helsingborg där familjen som då bestod av mig, min pappa (Claes), mamma (Annie) och storebror (Magnus). Vi slog oss ner på en liten gård utanför Helsingborg i ett litet samhälle som heter Råå. Under tiden vi flyttade så föddes min lillebror men sorgligt nog så var han död redan innan han kom till värden.
Men det tog inte lång tid innan morsan blev gravid igen och 9 månader senare föddes min lillasyster som heter Marie.
Livet i Råå hade både positiva och negativa sidor där tyvärr dom negativa var aningen fler, tror att ett liv på landet kan vara en jättebra plats att växa upp på men pappa drev oss hårt som fan. Från ungefär 4-5 års ålder så var man tvungen att hjälpa till med att hugga ved och klippa gräs om man ens skulle kunna tänka på kvällsmat och barnprogram.
När jag var drygt 6 år så började pappa att dricka väldigt mycket på kvällarna och när han drack så blev han alltid väldigt hatisk mot oss andra och stubinen hade inte lång brinntid hos den mannen.
Efter att hans drickande hade pågått ett tag (kanske ett par månader) så började han slå mamma mer och mer. Minns att min bror då 8 år gammal försökte gå emmelan vid ett par tillfällen men det resulterade bara i ett par rejäla snytingar.
Mamma anmälde mig och min bror till scouterna och en massa andra fritidsaktiviteter så att vi skulle slippa vara hemma så mycket men vad hjälpte det när farsan bara blev ännu argare för att vi kom hem så sent.
Från 7 till 9 års ålder så fick jag i princip stryk varje dag för en massa struntsaker som att jag kanske hade huggit för lite ved eller tagit för mycket mat eller inte ätit upp allt. men tyvärr så lärde man sig att leva med det, satte liksom upp ett skal runt sig.
När jag fyllde 9 år så skilde sig min mamma och pappa.
Morsan träffade en ny karl från Motala (fråga mig inte hur) så vi tog våra saker och flyttade ca 40 mil norrut i landet.
Som alltid med en flytt så blev det ju mycket nytt att anpassa sig till, ny skola, nya kompisar och sen hade man kanske inte den finaste dialekten i världen heller!
Men jag såg ju att många barn i mitt nya område åkte skateboard så för att få kontakt så började jag med det också. Och det tog ju inte lång tid innan man fick kompisar när man nu hade något gemensamt så för min del såg det ljust ut.
Min bror däremot hade det inte lika lätt, han blev mer och mer destruktiv och när han var 12 så hade han redan börjat dricka alkohol, röka och snusa. han hamnade i helt fel umgänge och bråkade med morsan dagligen. Hon gav upp och skickade iväg magnus till pappa, ingen kan väl säga att det va särskilt smart att skicka en 12 åring som börjat supa till en alkoliserad pappa!
Det dröjde inte länge innan brorsan tog det lite längre och började med droger (hasch och amfetamin).
Drogerna följdes av kriminalitet i form av bilstölder och småinbrott, Magnus hamnade 14 år gammal på ett hem för kriminella unga där han var den absolut yngsta.
I Motala var allting frid och fröjd, mamma fick 2 barn till med sin nya karl (som jag aldrig riktigt tålde) en pojke (martin) och en flicka (Sabina).
Jag höll mig till min skateboard åkning och blev faktiskt riktigt vass på det :).
När jag fyllde 13 och började högstadiet så började en ny period av mitt liv, det blev ny skola och nya kompisar. Jag gick in i en väldigt destruktiv period och började hänga med skinheads, rakade skallen och skaffade rätt kläder.
Detta blev en 5 års period fylld av festande och alldeles för mycket bråk, vet inte om orsaken till att detta bröt ur är min uppväxt, gillar inte att skylla på den men så många människor som jag gjorde illa...jag bli illamående när jag tänker på vilken slags person jag var.
Sommaren när jag fyllde 15 satte jag en annan punkt i mitt liv, jag var och hälsade på min pappa i Helsingborg och det slutade med att han låg på lassarettet med diverse skador. Det är inget jag är stolt över men jag tror att för min egen del så var det nödvändigt, jag kände att jag behövde upprättelse på något sätt.
Detta var också det året min mamma inte orkade ha mig hemma längre så jag fick snällt fixa ett jobb och flytta hemifrån. fick jobba på Electrolux i Motala, kommer inte ihåg va det hette med det va någons slags praktik/jobb eftersom jag var så ung. Så genom att jag jobbade så betalade socialen min hyra och jag fick pengar.
Så åren gick och veckorna bestod av jobb och helgerna av fylla och slagsmål, under dom här åren så varken träffade jag eller pratade med min familj, jag hatade dom allihop kändes det som.
Sommaren 94 träffade jag Åsa. Våra första veckor tillsammans spenderades i en riktigt alkohol dimma, vet inte om hon var i en anna slags dimma men jag misstänker det. Hennes föräldrar hade liksom alla andra jag träffade lite svårt att acceptera mig. Mina tatueringar jag hade skaffat mig några år tidigare och min utstyrsel tror jag skrämde en del människor. Det otäcka är att jag gillade att folk ryggade undan när jag kom.
Våran livstil ledde till att Åsa blev gravid och detta fick mig att tänka till en del om hur jag levde. jag flyttade ifrån min lägenhet och hem till Åsa och hennes föräldrar.
Började kämpa för att vinna deras förtroende och sakta men säkert så blev jag och Åsas pappa(Thomas) väldigt goda vänner. Dom fixade in mig på Thomas jobb, ett tryckeri där man gjorde pizza och bageri kartonger.
Så föddes Anton den 27 februari 1996 och allting kändes hoppfullt, jag hade jobb, en bostad, en son och en sambo.
Men efter ett år så började problemen.......
End part one
För snart 33 år sedan så välsignades världen av att det föddes en liten blond kille (jag alltså ^^) på Köpenhamns lasarett.
Bodde i Köpenhamn i ungefär 2år innan vi blev båtflyktingar och drog över sundet till Helsingborg där familjen som då bestod av mig, min pappa (Claes), mamma (Annie) och storebror (Magnus). Vi slog oss ner på en liten gård utanför Helsingborg i ett litet samhälle som heter Råå. Under tiden vi flyttade så föddes min lillebror men sorgligt nog så var han död redan innan han kom till värden.
Men det tog inte lång tid innan morsan blev gravid igen och 9 månader senare föddes min lillasyster som heter Marie.
Livet i Råå hade både positiva och negativa sidor där tyvärr dom negativa var aningen fler, tror att ett liv på landet kan vara en jättebra plats att växa upp på men pappa drev oss hårt som fan. Från ungefär 4-5 års ålder så var man tvungen att hjälpa till med att hugga ved och klippa gräs om man ens skulle kunna tänka på kvällsmat och barnprogram.
När jag var drygt 6 år så började pappa att dricka väldigt mycket på kvällarna och när han drack så blev han alltid väldigt hatisk mot oss andra och stubinen hade inte lång brinntid hos den mannen.
Efter att hans drickande hade pågått ett tag (kanske ett par månader) så började han slå mamma mer och mer. Minns att min bror då 8 år gammal försökte gå emmelan vid ett par tillfällen men det resulterade bara i ett par rejäla snytingar.
Mamma anmälde mig och min bror till scouterna och en massa andra fritidsaktiviteter så att vi skulle slippa vara hemma så mycket men vad hjälpte det när farsan bara blev ännu argare för att vi kom hem så sent.
Från 7 till 9 års ålder så fick jag i princip stryk varje dag för en massa struntsaker som att jag kanske hade huggit för lite ved eller tagit för mycket mat eller inte ätit upp allt. men tyvärr så lärde man sig att leva med det, satte liksom upp ett skal runt sig.
När jag fyllde 9 år så skilde sig min mamma och pappa.
Morsan träffade en ny karl från Motala (fråga mig inte hur) så vi tog våra saker och flyttade ca 40 mil norrut i landet.
Som alltid med en flytt så blev det ju mycket nytt att anpassa sig till, ny skola, nya kompisar och sen hade man kanske inte den finaste dialekten i världen heller!
Men jag såg ju att många barn i mitt nya område åkte skateboard så för att få kontakt så började jag med det också. Och det tog ju inte lång tid innan man fick kompisar när man nu hade något gemensamt så för min del såg det ljust ut.
Min bror däremot hade det inte lika lätt, han blev mer och mer destruktiv och när han var 12 så hade han redan börjat dricka alkohol, röka och snusa. han hamnade i helt fel umgänge och bråkade med morsan dagligen. Hon gav upp och skickade iväg magnus till pappa, ingen kan väl säga att det va särskilt smart att skicka en 12 åring som börjat supa till en alkoliserad pappa!
Det dröjde inte länge innan brorsan tog det lite längre och började med droger (hasch och amfetamin).
Drogerna följdes av kriminalitet i form av bilstölder och småinbrott, Magnus hamnade 14 år gammal på ett hem för kriminella unga där han var den absolut yngsta.
I Motala var allting frid och fröjd, mamma fick 2 barn till med sin nya karl (som jag aldrig riktigt tålde) en pojke (martin) och en flicka (Sabina).
Jag höll mig till min skateboard åkning och blev faktiskt riktigt vass på det :).
När jag fyllde 13 och började högstadiet så började en ny period av mitt liv, det blev ny skola och nya kompisar. Jag gick in i en väldigt destruktiv period och började hänga med skinheads, rakade skallen och skaffade rätt kläder.
Detta blev en 5 års period fylld av festande och alldeles för mycket bråk, vet inte om orsaken till att detta bröt ur är min uppväxt, gillar inte att skylla på den men så många människor som jag gjorde illa...jag bli illamående när jag tänker på vilken slags person jag var.
Sommaren när jag fyllde 15 satte jag en annan punkt i mitt liv, jag var och hälsade på min pappa i Helsingborg och det slutade med att han låg på lassarettet med diverse skador. Det är inget jag är stolt över men jag tror att för min egen del så var det nödvändigt, jag kände att jag behövde upprättelse på något sätt.
Detta var också det året min mamma inte orkade ha mig hemma längre så jag fick snällt fixa ett jobb och flytta hemifrån. fick jobba på Electrolux i Motala, kommer inte ihåg va det hette med det va någons slags praktik/jobb eftersom jag var så ung. Så genom att jag jobbade så betalade socialen min hyra och jag fick pengar.
Så åren gick och veckorna bestod av jobb och helgerna av fylla och slagsmål, under dom här åren så varken träffade jag eller pratade med min familj, jag hatade dom allihop kändes det som.
Sommaren 94 träffade jag Åsa. Våra första veckor tillsammans spenderades i en riktigt alkohol dimma, vet inte om hon var i en anna slags dimma men jag misstänker det. Hennes föräldrar hade liksom alla andra jag träffade lite svårt att acceptera mig. Mina tatueringar jag hade skaffat mig några år tidigare och min utstyrsel tror jag skrämde en del människor. Det otäcka är att jag gillade att folk ryggade undan när jag kom.
Våran livstil ledde till att Åsa blev gravid och detta fick mig att tänka till en del om hur jag levde. jag flyttade ifrån min lägenhet och hem till Åsa och hennes föräldrar.
Började kämpa för att vinna deras förtroende och sakta men säkert så blev jag och Åsas pappa(Thomas) väldigt goda vänner. Dom fixade in mig på Thomas jobb, ett tryckeri där man gjorde pizza och bageri kartonger.
Så föddes Anton den 27 februari 1996 och allting kändes hoppfullt, jag hade jobb, en bostad, en son och en sambo.
Men efter ett år så började problemen.......
End part one
tisdag 9 juni 2009
En hörselskadad Tisdag
Så var det Tisdag då, började märka av semester virrvarret på jobbet idag. Verkar inte som att allt är helt klart inför semestrarna men det är ju inget nytt ^^.
EU-valet har ju varit nu men jag har noll koll på hur det gick, såg bara att piratpartiet fick in en fot i parlamentet, inte för att jag tror att dom kan göra sig hörda där. Sverige har väll knappt 1% av platserna där. Gick faktiskt inte o röstade men det är ju inte mer än rätt eftersom jag alltid har varit lite emot EU så är det ju fel att berättiga dess existens genom att gå till valurnan.
(En alban på jobbet hade röstat på Sverige demokraterna haha)
Har bara 8 arbetsdagar kvar själv nu innan man får lite välbehövlig vacation. ska bli så jävla skönt att få slappa lite. Frugan och jag kanske ska ta en tripp till huvudstaden i slutet på månaden utan kids, eller om det blir en kryssning.
Hursomhelst så kommer det att bli underbart att få vara ensamma och bara vara.
Har förresten en sån där "clone your willy" liggandes i ett skåp som jag tänkte fixa till min älskling så att hon liksom kan ha mig i sängbordet även om jag är på jobbet :D , men det verkar lite krångligt och en bruksanvisning som är på franska, ryska och kinesiska hjälper inte mig så mycket heller. Men det ska bli gjort på ett eller annat sätt.
Det har tillkommit ännu en människa på min lista över störande moment på jobbet, Denna typen är HELT DÖV! Blir sjukt irriterad när man ber om något eller vill att bandet ska stannas och det händer inte ett skit.
Exempel:
Skulle vilja sluta röka men jag begriper inte varifrån jag ska hämta styrkan till det, man kanske skulle starta nån typ av sluta röka grupp på jobbet så att man kan hjälpa varandra liksom och kanske ha varsin sponsor, en man kan ringa för att få lite stöd och pepping av när det känns tungt eller suget blir riktigt jobbigt.
Men jag vet inte.....Bara en knäpp ide.
Nu ska det fixas lite kvällskaffe och mysas lite i Peterssons residens.
"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken!"
Hasse signing off
EU-valet har ju varit nu men jag har noll koll på hur det gick, såg bara att piratpartiet fick in en fot i parlamentet, inte för att jag tror att dom kan göra sig hörda där. Sverige har väll knappt 1% av platserna där. Gick faktiskt inte o röstade men det är ju inte mer än rätt eftersom jag alltid har varit lite emot EU så är det ju fel att berättiga dess existens genom att gå till valurnan.
(En alban på jobbet hade röstat på Sverige demokraterna haha)
Har bara 8 arbetsdagar kvar själv nu innan man får lite välbehövlig vacation. ska bli så jävla skönt att få slappa lite. Frugan och jag kanske ska ta en tripp till huvudstaden i slutet på månaden utan kids, eller om det blir en kryssning.
Hursomhelst så kommer det att bli underbart att få vara ensamma och bara vara.
Har förresten en sån där "clone your willy" liggandes i ett skåp som jag tänkte fixa till min älskling så att hon liksom kan ha mig i sängbordet även om jag är på jobbet :D , men det verkar lite krångligt och en bruksanvisning som är på franska, ryska och kinesiska hjälper inte mig så mycket heller. Men det ska bli gjort på ett eller annat sätt.
Det har tillkommit ännu en människa på min lista över störande moment på jobbet, Denna typen är HELT DÖV! Blir sjukt irriterad när man ber om något eller vill att bandet ska stannas och det händer inte ett skit.
Exempel:
- Typen frågar -Hur många har vi kört?
- Jag svarar - 267
- Typen frågar igen - Va sa du? Hur många?
- Jag svarar ännu en gång - 267
- typen säger - Okej 49
Skulle vilja sluta röka men jag begriper inte varifrån jag ska hämta styrkan till det, man kanske skulle starta nån typ av sluta röka grupp på jobbet så att man kan hjälpa varandra liksom och kanske ha varsin sponsor, en man kan ringa för att få lite stöd och pepping av när det känns tungt eller suget blir riktigt jobbigt.
Men jag vet inte.....Bara en knäpp ide.
Nu ska det fixas lite kvällskaffe och mysas lite i Peterssons residens.
"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken!"
Hasse signing off
lördag 6 juni 2009
En bra start på helgen!
Den här helgen har hittills varit helt kanon. Det började med en skitbra dag på jobbet i fredags, kände ingen stress alls och det blev hemgång innan klockan hade slagit 12! Helt underbart.
David skjutsade hem mig och frugan blev antagligen alldeles till sig över att slippa åka så hon mötte mig halvnaken i hallen :).
Det blev marsch in till sängkammaren och där blev man bjuden på en sjuhelvetes åktur o_o hade nästan behövt spänna fast mig.
Helt utmattad skulle man sen ta tag i lite fredagsstädning, Gick väl tillslut men det var inte helt lätt.
Fredagskvällen spenderade jag med lite wowande och bara softade, riktigt skönt.
Idag blev jag väckt av mina två älsklingar och sen vankades det minibaguetter (med en massa tillbehör) och ett par koppar java till frulle.
Vi åkte ner på stan en sväng för att köpa en liten symbolisk present till Lotta som fyllde 21, det blev en liten blomma i kruka.
På stan blev man överfallen av nån gammal sossetant som försökte köpa min röst i EU-valet med ett par gamla godispåsar och ett tandlöst leende... den gubben går inte kan jag meddela!
Sen åkte vi hem och Sonja o Noah tog sig en tupplur innan vi skulle på kalas. Hemma hos Lotta bjöds det på tårta och kaffe, det va mumsigt.
Nu ska det käkas mat i Gusselby, Ostschnitzel med pommes blir det visst.
Skjut inte upp sådant till i morgon som precis lika gärna kan skjutas upp till i övermorgon!
Hasse signing off
David skjutsade hem mig och frugan blev antagligen alldeles till sig över att slippa åka så hon mötte mig halvnaken i hallen :).
Det blev marsch in till sängkammaren och där blev man bjuden på en sjuhelvetes åktur o_o hade nästan behövt spänna fast mig.
Helt utmattad skulle man sen ta tag i lite fredagsstädning, Gick väl tillslut men det var inte helt lätt.
Fredagskvällen spenderade jag med lite wowande och bara softade, riktigt skönt.
Idag blev jag väckt av mina två älsklingar och sen vankades det minibaguetter (med en massa tillbehör) och ett par koppar java till frulle.
Vi åkte ner på stan en sväng för att köpa en liten symbolisk present till Lotta som fyllde 21, det blev en liten blomma i kruka.
På stan blev man överfallen av nån gammal sossetant som försökte köpa min röst i EU-valet med ett par gamla godispåsar och ett tandlöst leende... den gubben går inte kan jag meddela!
Sen åkte vi hem och Sonja o Noah tog sig en tupplur innan vi skulle på kalas. Hemma hos Lotta bjöds det på tårta och kaffe, det va mumsigt.
Nu ska det käkas mat i Gusselby, Ostschnitzel med pommes blir det visst.
Skjut inte upp sådant till i morgon som precis lika gärna kan skjutas upp till i övermorgon!
Hasse signing off
torsdag 4 juni 2009
Dags att börja blogga igen.......
Det var längesen Hasse bloggade nu så det är väl på tiden att man sätter fart igen.
Kan väl börja med att skriva lite om jobbet, det är ju katastrof som vanligt... En kan inte prata svenska, en annan går hem vid lunch varje dag och kvar står man med skiten! Om man nu inte vill jobba utan tar ledigt 3 dagar i veckan och går hem tidigt dom andra 2 så kanske man ska ta sig en funderare. Skulle kunna spy ur mig en hel del om jobbet men det skulle jag nog få ångra.
Nu är ju inte alla på jobbet totalt missanpassade muppar utan det finns en del fina människor (min fru bla).
"Bandet" som jag stod vid idag innehåller ett par trevliga ansikten som jag trivs utmärkt att jobba ihop med.
Semester är det ju snart tid för men jag har ännu inte fått bekräftat att jag har semester, way to go chefen! Vi satt och pratade om det här på lunchen idag och kom fram till att Christoffer blir den enda ordinarie personalen på min avdelning i en vecka, stackare.. Den veckan kommer nog både kännas som och bli ett helvete.
Hur är det annars med Hasses liv då?
Jotack, här i Gusselby är livet underbart, trivs som fisken i vattnet och toppingen på mjukglassen här!
Måste bara ta tag i inredningen så att lägenheten blir som vi vill ha den så att man kan ställa till med ett litet partaj nu när sommaren kommer. Känner för att bjuda hem lite folk och bara dricka, spela lite GH3 och ha trevligt.
EU valet då?
Ja vad ska man säga.. Ska man rösta på Sverigedemokraterna som på sin Eu-sida kör med citat som "Är turkarnas välfärd viktigare än svenskarnas? " eller "Svenska jobb till svenska löntagare! " Skulle inte tro det!
Eller ska man rösta på Moderaterna som totalt rövknullade väljarna i förra riksdagsvalet! Skulle inte tro det heller.
Känns ju som att det blir omöjligt att välja något vettigt, så mycket skitsnack med politiker. Hade lätt röstat på sossarna om fet-Göran hade varit kvar.
Nu till något mycke trevligare! Läste nyss en artikel om att ett bra sexliv kan minska jobbstressen och förhindra att man "går in i väggen". Låter som en utmärkt metod tycker jag.
På tal om sexliv, min fru verkar ha utvecklat en kraftig fetisch för min rumpa o_o
eller hon kanske har haft den fetischen hela sitt vuxna liv men det är på senare tid som hon har börjat ägna den en hel del uppmärksamhet! Man blir nästan lite rädd när man tänker på vad som kan röra sig i huvudet på henne (ni som känner henne vet nog vad jag menar)
Nu måste väl jag erkänna att jag gillar frugans rumpa en hel del ^^
Om hon står framåtböjd i sovrummet och torkar håret efter en dusch så händer det ju grejer kan jag lova!
Skulle säkert kunna skriva en hel del mer om det här men folk ska ju orka läsa också så nu ska jag göra lite kaffe och titta på Naruto och Bleach.
Ta hand om varandra och "spread the love"
Hasse och hans rumpa signing off
Kan väl börja med att skriva lite om jobbet, det är ju katastrof som vanligt... En kan inte prata svenska, en annan går hem vid lunch varje dag och kvar står man med skiten! Om man nu inte vill jobba utan tar ledigt 3 dagar i veckan och går hem tidigt dom andra 2 så kanske man ska ta sig en funderare. Skulle kunna spy ur mig en hel del om jobbet men det skulle jag nog få ångra.
Nu är ju inte alla på jobbet totalt missanpassade muppar utan det finns en del fina människor (min fru bla).
"Bandet" som jag stod vid idag innehåller ett par trevliga ansikten som jag trivs utmärkt att jobba ihop med.
Semester är det ju snart tid för men jag har ännu inte fått bekräftat att jag har semester, way to go chefen! Vi satt och pratade om det här på lunchen idag och kom fram till att Christoffer blir den enda ordinarie personalen på min avdelning i en vecka, stackare.. Den veckan kommer nog både kännas som och bli ett helvete.
Hur är det annars med Hasses liv då?
Jotack, här i Gusselby är livet underbart, trivs som fisken i vattnet och toppingen på mjukglassen här!
Måste bara ta tag i inredningen så att lägenheten blir som vi vill ha den så att man kan ställa till med ett litet partaj nu när sommaren kommer. Känner för att bjuda hem lite folk och bara dricka, spela lite GH3 och ha trevligt.
EU valet då?
Ja vad ska man säga.. Ska man rösta på Sverigedemokraterna som på sin Eu-sida kör med citat som "Är turkarnas välfärd viktigare än svenskarnas? " eller "Svenska jobb till svenska löntagare! " Skulle inte tro det!
Eller ska man rösta på Moderaterna som totalt rövknullade väljarna i förra riksdagsvalet! Skulle inte tro det heller.
Känns ju som att det blir omöjligt att välja något vettigt, så mycket skitsnack med politiker. Hade lätt röstat på sossarna om fet-Göran hade varit kvar.
Nu till något mycke trevligare! Läste nyss en artikel om att ett bra sexliv kan minska jobbstressen och förhindra att man "går in i väggen". Låter som en utmärkt metod tycker jag.
På tal om sexliv, min fru verkar ha utvecklat en kraftig fetisch för min rumpa o_o
eller hon kanske har haft den fetischen hela sitt vuxna liv men det är på senare tid som hon har börjat ägna den en hel del uppmärksamhet! Man blir nästan lite rädd när man tänker på vad som kan röra sig i huvudet på henne (ni som känner henne vet nog vad jag menar)
Nu måste väl jag erkänna att jag gillar frugans rumpa en hel del ^^
Om hon står framåtböjd i sovrummet och torkar håret efter en dusch så händer det ju grejer kan jag lova!
Skulle säkert kunna skriva en hel del mer om det här men folk ska ju orka läsa också så nu ska jag göra lite kaffe och titta på Naruto och Bleach.
Ta hand om varandra och "spread the love"
Hasse och hans rumpa signing off
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)