Jag sitter här och är arg, förbannad, ledsen, förvirrad och mitt hjärta värker. En kär vän fick för några veckor sedan veta att hon hade lungcancer, det skulle opereras bort igår och det kändes riktigt bra. En operation sen skulle ju hon vara på benen igen, fit for fight liksom. Men nejdå, självklart ska hon vakna glad o tro att allt är över bara för att få veta att det gick inte att operera. Var är rättvisan i världen när en ung människa som är så godhjärtad,genomsnäll och älskad av så många ska behöva drabbas av sånt här. I min värld finns inte att hon inte skulle klara av det här, För det ska hon. Så är det bara, punkt slut!
Det är mitt i natten nu och jag kan inte riktigt hålla tillbaka mina tårar längre, vi behöver vara starka för henne men det går inte att vara det hela tiden.
Mina tankar går till min kära vän, hennes lilla pojke, hennes sambo, hennes underbara lillasyster samt övriga familjen.
Jag hoppas nu att hennes prover ger snabba svar så att en annan behandling kan startas snabbt, men ibland kanske kärlek är den bästa medicinen och den medicinen finns det mycket av till min älskade vän.
Kämpa på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar